Vi måste kunna få upprättelse

STYCKMORDSMÅLET Rättssystemet har hittills inte kunnat ta hänsyn till fakta som visar att vi är oskyldiga. Vårt sista hopp står nu till att Högsta Domstolen har civilkurage. Det skriver Thomas Allgén och Teet Härm, som för första gången själva skriver om fallet.

Under strecket
Publicerad
Annons

För 26 år sedan utspelade sig en häxprocess utan motsvarighet i svensk rättshistoria. Processen pågick i olika rättsinstanser och i massmedierna under lång tid. Vi – de så kallade ”allmänläkaren och obducenten” – anklagades för att ha mördat och styckat en ung kvinna – Catrine da Costa, en kvinna vi aldrig träffat. Så småningom frikändes vi helt från mordanklagelserna.

Men, i tingsrättens domskäl fanns en formulering som utgör hela grunden till att denna rättsröta har kunnat pågå i drygt ett kvarts sekel. I tillägg till domskälen skrevs nämligen, som en form av ”konsumentupplysning”, förmodligen i syfte att tillfredställa den lynchmobb som betraktade oss som skyldiga till
såväl mord som styckning, att det var ställt utom allt tvivel att vi styckat Catrine da Costas kropp.

Annons
Annons
Annons