Vi måste anpassa oss till Peak Oil

Redan för tio år sedan fanns tydliga varningssignaler om att oljeutvinningen var på väg att nå sin topp. Framtiden innebär dramatiskt mindre olja och vi måste anpassa oss i betydligt snabbare takt än vi hittills gjort. Vi behöver ett tydligt ledarskap för industrin och politiken. Det skriver Kjell Aleklett, professor i fysik.

Under strecket
Publicerad

Ett oljeraffinaderi nära Basra i Irak.

Foto: NABIL AL-JURANI/AP
Annons

För tio år sedan, från den 1 mars till den 20 maj 2001, fick jag möjlighet att på Brännpunkt skriva fyra debattartiklar om oljans och naturgasens framtid. De fick rubrikerna
Hälften av råoljan är slut,
Oljebrist hotar vår civilisation,
Snart är vi i Putins armar och
Gasbrist tvingar fram kärnkraft. Det var ett framtidsperspektiv som diskuterades och frågan är vad som hänt under de senaste tio åren.

Vi kan konstatera att International Energy Agency (IEA) i höstas erkände att världen passerade den maximala råoljeproduktion 2006, att det höga oljepriset 2008 var en av orsakerna till den djupaste ekonomiska nedgång som världen skådat sedan 1920-talet, att man nu bygger North Stream i Östersjön för gasleveranser från Ryssland till EU och att det globalt aldrig har planerats så många nya kärnkraftverk som just nu. I artiklarna noterar jag också att vi kunde förvänta oss väpnade konflikter i Irak, Iran och Libyen och det är beklagligt att jag fick rätt i två av fallen. Jag föreslog också att Göran Persson skulle ta till sig Peak Oil-problematiken, vilket han gjorde och tillsatte oljekommissionen.

Annons
Annons
Annons