X
Annons
X
Recension

Hedda Gabler Vi kommer inte undan Hedda Gabler

Anna Pettersson regisserar "Hedda Gabler" till ett intelligent monodrama. Det blir en lek med teknik och detaljer som ger Ibsens kvinna makt, men likväl inte väjer för ett brutalt slut, skriver Lars Ring.

Electra Hallman är ensam på scenen och spelar framför en stor bildskärm i ”Hedda Gabler”. Foto: Sören Vilks
Läs mer om Scenhösten 2016

Berättelsen om Hedda Gabler är historien om hur ett manligt kollektiv krossar en kvinna: hennes vilja och framtid. Hon är ung och drömmer om att få lysa, och om att hitta och bli något och någon. Hon är nygift och ännu ofödd, dold under kvinnliga attribut: den omständliga turnyren bak på klänningen, korkskruvslockar och förväntningarna på att hon ska börja föda barn.

Hedda Gabler är själslig syster till fröken Julie, Ibsen skrev sitt drama 1890 – bara två år efter att Strindberg skrev om en annan kvinna som tar sitt liv. Också Ibsen låter djärvt sin rollfigur gestalta sexuell lust. Hedda fingrar frenetiskt på sina falloslika pistoler och drömmer om en gränslös, dionysisk passion.

Electra Hallman är ensam på scenen och spelar framför en stor bildskärm i ”Hedda Gabler”.

Foto: Sören Vilks Bild 1 av 2

De manliga rollerna runt Hedda Gabler är inspelade och kan snabbspolas av henne. Eindride Eidsvold spelar Ejlert Lövborg.

Foto: Sören Vilks Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X