Annons
X
Annons
X

Vi klarar trojanerna men inte politikerna

KOLUMN | NÄTPOLITIK

Att frihet på nätet , skyddet för personlig integritet och vikten av öppenhet skulle bli en valfråga blev uppenbart för ett år sedan.

I hanteringen av debatten kring förslaget om ny FRA-lag, uppvisade då partierna i politikens mittfåra, främst de i regeringsställning men också det ledande i oppositionen, en besynnerlig lomhördhet. Meningsmotståndare dömdes ut som mindre vetande. Personer med avvikande åsikt tvingades till lojalitetshandlingar under förnedrande former. De oroliga tillrättavisades i förmyndaraktig ton om att den som hade rent mjöl i påsen inte hade något att frukta.

Med den hållningen förändrades också dessa partiers sätt att prata om nätet. Nu beskrevs nätet inte längre som ett löfte om större frihet, utan som ett hot.

Annons
X

Ledande politiker började tala om friheten på nätet som ett problem och som nödvändig att begränsa. Signalorden var bland andra barnpornografi, knarkhandel, nätapotek med olagliga/bristfälliga preparat och kränkande inslag.

Men för dem som har integrerat nätet i sitt vardagsliv, är en problemformulering av det här slaget mycket perifer. Det är som om man i ett samtal om bilismen, från ansvariga politiker enbart skulle få höra hur viktigt det var att hindra att bilar användes för att transportera smuggelvaror eller som flyktfordon vid väpnade rån och att det därför är nödvändigt med ökade kontroller av vårt användande av bilen i vardagslivet.

De flesta av oss vet hur vi själva kan hantera de avarter på nätet som politikerna helst talar om – vi fostrar våra barn i nätetikett, vi lämnar inte ut vilka uppgifter som helst om oss själva och vi tror inte på löftena i Nigeriabrev. Vi håller oss med virusskydd, trojansökare, spamfilter och privat kryptering. Det vi inte har lika effektiva medel mot är politisk klåfingrighet och viljan att kontrollera och reglera.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Unga människor har naturligt nog kommit långt i att använda nätet och dess funktioner. De känner lika litet igen beskrivningen av ett nät fullt av pedofiler och knarklangare, som storstadsbor känner igen sin hemstad när den beskrivs som ett sammanvuxet Sodom och Gomorra.

    Det allvarligaste problemet kring nätet och friheten är att allt fler stater i världen tar sig friheter med nätet. Dessa stater befinner sig givetvis långt ifrån våra öppna samhällen, men när våra ledande politiker också talar om nödvändigheten att begränsa friheten på nätet, istället för vad som är nödvändigt att göra för att hålla nätet fritt, väcker det berättigad oro.

    I valet i söndags fick vi se vad som händer när etablerade politiska partier inte lyckas tala till de väljare som vet vad nätet går ut på. Nu gryr förhoppningen hos förlorarna att det uppstickarparti som kanaliserade missnöjet, inte kommer att överleva politikens vardagsslit fram till riksdagsvalet om drygt ett år.

    Det kan mycket väl inträffa på det organisatoriska planet. Men sakfrågan som ledde fram till bakslaget för de etablerade partierna kommer att vara med oss som en samhällsfråga under överskådlig tid. Ve de partier som inte lyckas med att adressera frågan om friheten på nätet på ett igenkännbart och meningsfullt sätt.

    Thomas Gür är företagare och fri skribent.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X