Annons

Yukiko Duke:Vi kan själva – men ensam är skambelagt

En ensam man på en parkbänk.
En ensam man på en parkbänk. Foto: Steffen Schmidt/TT

Ordet ”ensam” ger associationer till övergivenhet, medan ”själv” signalerar ett stolt oberoende. Kanske är det därför som vi svenskar så ofta föredrar ”själv” framför ”ensam”?

Under strecket
Publicerad

Förr användes noaord och noanamn, alternativa benämningar på sådant som ansågs farligt: djävulen kallades för ”Hin håle”, vargen för ”Gråben”, åskan för ”tordön” och så vidare. Använde man inte noanamnet eller noaordet, kunde man frammana det onda man var rädd för. Numera tycks ”ensam” ha blivit ett modernt noaord, som vi svenskar gör allt för att undvika. I stället använder vi ”själv”. På frågan: ”Vem gick du på bio med?” svarar man hellre: ”Jag gick själv” än ”Jag gick ensam”.

”Ensam” klingar övergivenhet, ett ofrivilligt och sorgligt tillstånd. ”En” som i enslig, enformig, enstörig. ”Själv” signalerar däremot ett stolt oberoende. ”Själv” som i självständig, självlärd, självsäkerhet. Det faktum att man gick ensam på bio berodde inte på att ingen ville gå med: man ville gå ostörd.

Annons
Annons
Annons