Foto: Anders Good, Björn Larsson Rosvall Illustration: Staffan Löwstedt

Vi i obygden får klä skott för SD:s framväxt

I Tiveden försöker NMR värva ungdomar och Stryktipset-alkisarna på torget har fått sällskap av de nya svenskarna. ”Så varför envisas jag med att bo kvar i dessa bakvatten?” undrar Margit Richert i SvD:s serie om stad och land.

Uppdaterad
Publicerad

Stockholmare är smartare än lantisar, påstod en gång i tiden min syssling Anna Kinberg Batra, och detta har jag sedan länge förlåtit henne för. Däremot kommer jag aldrig någonsin över hennes partikamrat Irene Svenonius påstående om att det är landsortskommunernas fel att Stockholmssjukhusen måste skära ned på vårdpersonal.

Fullt krig råder numera mellan stad och land. Vi i obygden får klä skott för allt från SD:s framväxt till en bilburen, oekologisk livsstil. Våra partikelutsläppande vedspisar var nära att förbjudas häromåret. Vi har inte vett att klippa oss, ställa oss i tjugoårig bostadskö och flytta till reklamarjobben. Männen är ensamma, bittra och säkert ofrivilliga oskulder, när de inte tjuvskjuter varg eller näthatar eliten. Våra torg är övergivna sånär som på Systembolaget och tycks mest vara en skräckfilmsfond för diverse ledartexter.