”Vi har redan levt i mardrömmen”

Identitetspolitikens kritiker har sällan själva varit marginaliserade. Att inte prata om det gynnar bara den grupp som gjort sin syn på identitet till allmän sanning. Det skriver kollektivet Rummet som svar på Håkan Lindgrens artikel i SvD Kultur.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Annons

Det finns en märklig tendens i vår samtid. Det är tron på att om man pekar på att något finns där, så skapar man det först då. Ungefär som att en sjukdom blir till först när vi diagnosticerar den, trots att den varit synlig för alla, trots att den länge plågat den drabbade: om vi inte talar om det finns det inte.

Att peka ut hur vi människor behandlas olika utifrån en rad olika faktorer avfärdas ofta som ”identitetspolitik”. Med det menas oftast en politik som utgår från grupper som är marginaliserade i vårt samhälle. Vad som benämns som identitetspolitik är dock högst godtyckligt. Politik som berör och främst gynnar de privilegierade eller de välbemedlade är aldrig identitetspolitik. Politik som reproducerar de rådande maktförhållande bara är.

Annons
Annons
Annons