Vi har gjort oss beroende av terapi

Så är det då dags att avsluta serien om terapisamhället. Vi gör det med ett urval av några av de många välformulerade och intressanta läsarbrev vi fått in. Tack för dem. Vi lever i ett terapisamhälle - på gott och på ont - konstaterar många. Men terapeuter behövs, om man lyckas hitta den rätta.

Under strecket
Publicerad
Annons

Det är inte terapeuterna som skapat terapisamhället, men de har utnyttjat samhällsutvecklingen. Upplösningen av familjebanden inleddes på 60-talet, när den starka staten började ta över ansvaret för medborgarnas problem och tillfredsställandet av människors behov. När den starka staten efter några decennier blivit ett faktum, fanns en lukrativ marknad för terapeuter, som Merete Mazzarella menar, kunde ersätta upplösta familjeband som ett svar på ensamma människors längtan.
Legitimerade psykologer och legitimerade psykoterapeuter bör inte utnyttja och exploatera hjälpsökande människor på detta sätt i eget syfte. Psykoterapi är en behandling - inte ett alternativ till livet. Det måste psykoterapeuten vara tydlig med.
Även så kallade utsatta och svaga grupper (kvinnor, invandrare, psykiskt sjuka och så vidare) bör slippa dylika omhändertagandeövergrepp. Den legitimerade psykologens/psykoterapeutens uppgift måste vara att hjälpa sin patient tillbaka till det egna initiativet och ansvaret för sitt eget liv.
Att hjälpa människor att lämna sjuk- och offeridentiteten bakom sig. Människors inneboende kraft är stark och konstruktiv, om den tillåts att ta plats. Behandlaren måste vara ödmjuk inför detta.
Ingrid Ljunggren

Annons

Dan Brown (författaren till Da Vincikoden) skulle säkert ha kunnat skriva en lika bra bok om hur psykoterapeutisk teoribildning och praktik gjort sig till det västerländska samhällets i särklass minst ifrågasatta livsåskådning. Men han insåg nog att detta skulle ha varit lika klokt som att skriva Da Vincikoden i Spanien på 1600-talet.
För tänk dig att skriva en bok som ifrågasätter djupa personliga övertygelser hos din förläggare, många politiker och journalister, företagare, socialassistenter och lärare. Ja till och med din man/hustru, dina barn och familjens präst. Det blir inte ens konspiratoriskt, bara omöjligt.
Psykoterapeutisk praktik betyder officiellt att ”vetenskapliga” terapeuter hjälper klienter att uppnå ”psykisk hälsa”. Att tala om ”psykisk hälsa”, till skillnad från sunda livsmål och värderingar, ger terapin en medicinsk legitimitet. Livsåskådningsfrågor lämnar psykoterapeuten åt sidan så länge de inte påverkar den psykiska hälsan. ”Du kan tro vad du vill, men om du tror så här så mår du dåligt”, blir budskapet. Och så går man igenom alla aspekter av livet tills klienten är ”frisk”. Frisk motsvarar då psykoterapeutens syn på vad en psykiskt frisk människa är och står i samklang med vad staten tycker och hur samhället anses fungerar.
Alla som inte passar in är ”sjuka”: den som spelar med pengar, inte arbetar, är otrogen eller dricker för mycket är sjuk. Är du från en annan kultur riskerar du också att vara ”sjuk”. ”Sjuk” och ”frisk” får ersätta ”rätt” och ”fel”. Frisk är du om du exempelvis är akademiker, tillhör medelklassen eller högre, tycker om att åka långfärdsskridskor, separerar för barnens skull utan att bli ovän med din tidigare partner, tror på någonting men du vet inte vad och är allmänt politiskt korrekt. Är du dessutom psykoterapeut är du på den säkra
sidan.
Roberto Capotondi

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons