Annons
X
Annons
X

Vi har en bra modell för arbetskraftsinvandring

Arbetskraftsinvandringen behövs. Den behövs för de människor som får möjlighet att komma hit och arbeta, och för de företag som kan anställa personer med kompetens de sedan länge eftersökt. Det tidigare svartarbetandet är inget att återvända till. Det skriver företrädare för näringslivet.

Debatten om arbetskraftsinvandring

BRÄNNPUNKT | ARBETSKRAFTSINVANDRING

Lösningen ligger inte i att minska öppenheten och begränsa arbetskraftsinvandringen.

Den senaste tiden har debatten i medierna rört arbetskraftsinvandringen och fall där människor som kommer hit för att jobba har utnyttjats. Det vi har fått se och läsa har berört. Missbruket är förstås helt oacceptabelt och det är viktigt att de oseriösa företagare som bryter mot reglerna ställs till svars, inte minst för att ge upprättelse åt de människor som har drabbats.

Men det är också viktigt för att missbruket riskerar att svärta ner en bra reform. Arbetskraftsinvandringen behövs. Den behövs för människor som får möjlighet att komma hit och arbeta, och för de företag som nu har möjlighet att anställa personer med kompetens de sedan länge eftersökt. Det krävs mer effektiva kontroller av att reglerna verkligen följs, men att minska öppenheten och möjligheten för företag att rekrytera människor utanför Europa är ingen lösning.

Annons
X

För att svenska företag ska kunna konkurrera på den globala marknaden och bidra till sysselsättning och tillväxt i vårt land krävs att de har möjlighet att hitta rätt kompetens, också från länder utanför EU. Arbetskraftsinvandring ger Sverige som land bättre förutsättningar att möta de demografiska utmaningar vi står inför, och ökar möjligheterna för företag att växa och anställa. Det är också effekter vi sett under de fyra år som lagen har funnits.

För trots hög arbetslöshet är det inte ovanligt att svenska företag tvingas tacka nej till affärer för att de inte kan rekrytera rätt medarbetare. Bristen rör inte bara dem med långa utbildningar som till exempel IT-specialister och tekniker utan också andra yrken och arbetsuppgifter som inte attraherar tillräckligt många i Sverige. Det kan till exempel gälla säsongsarbetare inom jord- och skogsbruk, skogsmaskinförare, plåtslagare, VVS-montörer, golvläggare, CNC-operatörer, bagare/konditorer, kockar, taxiförare, busschaufförer, mekaniker och förare av tunga lastbilar. Vi förlorar alla på att de jobben inte är besatta.

För individen som får möjlighet att komma hit och jobba kan denna möjlighet under längre eller kortare tid både vara ett sätt att tjäna pengar och en möjlighet att utvecklas i sitt arbetsliv.

Det är lätt att glömma att under fyrtio år, från slutet av 1960-talet fram till december 2008, var det i praktiken näst intill omöjligt att komma till Sverige och jobba annat än tillfälligt. Det systemet infördes av Socialdemokraterna efter påtryckningar från LO. Det innebar i praktiken att vi hade ett slags gästarbetarsystem där man inte fick stanna i Sverige annat än i yttersta undantagsfall. De som togs emot fick i regel tidsbegränsade tillstånd under förutsättning att Arbetsförmedlingen i samråd med fackförbund kommit fram till att det rådde brist på den aktuella kompetensen. Inte heller asylsökanden som skaffat sig jobb och fast förankring på arbetsmarknaden, men fick avslag på sin asylansökan, fick möjligheter att stanna av arbetsmarknadsskäl.

Följden blev olaglig invandring och svartarbete, i en omfattning som av allt att döma vida överstiger de problem som rapporteras om idag. De som fick tillstånd visste att dessa inte skulle förlängas, även om arbetsgivaren ville ha dem kvar. Det är inget ideal att återvända till.

När Sverige för fyra år sedan fick nya regler för arbetskraftsinvandring var syftet att öppna upp för ökad arbetskraftsinvandring, på ett sätt som inte leder till dåliga arbetsvillkor. Löner och övriga villkor ska inte vara sämre än de som följer av kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen och att man kan försörja sig på sin lön. Dessa regler ska självklart följas.

Att det numera finns lagliga möjligheter att komma hit för att arbeta och att få stanna av arbetsmarknadsskäl stärker de enskilda människornas ställning. Det gör det också lättare att upptäcka när människor inte ges schyssta villkor.

En överväldigande majoritet av alla arbetsgivare som anställer personer från länder utanför EU följer reglerna. En liten del gör det inte, vilket inte bara leder till att deras anställda inte får utlovade löner utan även till att förtroendet för reformen äventyras. För att vårda Sveriges öppna system för arbetskraftsinvandring och för att stärka individen krävs det mer effektiva kontroller av att reglerna verkligen följs, vilket vi påpekat redan i ett tidigare skede. Kontrollerna kan utformas på ett sätt så att skötsamma företag inte drabbas i onödan. Man borde också stärka den enskildes ställning gentemot arbetsgivaren, och i praktiken göra det möjligt att ”rösta med fötterna” om man inte får utlovade villkor, genom att ta bort regeln som under de första två åren knyter arbetstillståndet till den första arbetsgivaren.

Redan idag kan Migrationsverket vid misstanke om att de anställningsförhållanden som anges i ansökan inte motsvarar de faktiska, göra kontroller hos arbetsgivaren. Men för att säkra reglernas efterlevnad krävs också att myndigheterna får möjligheter och befogenheter att, i samverkan, göra kontroller av lön och övriga villkor. Det är förstås också viktigt att den som bryter mot reglerna drabbas av sanktioner.

Vi vill också betona att det är viktigt att arbetsgivarorganisationer och arbetstagarorganisationer arbetar tillsammans för att stävja missförhållanden och missbruk. Det samarbete som sker idag mellan de branscher som är beroende av arbetskraftsinvandring och Skatteverket, för att motarbeta svartarbete och osund konkurrens, är exempel på det. Det är en typ av fusk som innebär att seriösa företag har svårt att konkurrera med sunda villkor.

Den svenska modellen för arbetskraftsinvandring är bra, för Sverige som land, för företag, för den enskilda individen. Missbruk ska bekämpas genom uppföljning av att lagar och regler följs, men lösningen ligger inte i att minska öppenheten och begränsa arbetskraftsinvandringen.

OLA MÅNSSON

vd Sveriges Byggindustrier

KATARINA NOVÁK

vd Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet

EVA ÖSTLING OLLÉN

vd Visita

CHRISTER ÅGREN

vice VD Svenskt Näringsliv

Debattartiklar om arbetskraftsinvandring:

Läs även

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X