Annons
X
Annons
X

Vi ger plats för eftertänksamhet

DEBATT. Intendent Fredrik Liew tycker att flera av reaktionerna på Modernautställningen är självklara men ointressanta: ”Modernautställningen 2010 står i opposition mot dagens rastlösa medie- och kulturklimat där allt ska gå snabbt och uttryckas med spektakulära gester.”

(uppdaterad)

Hallå! ”Rädsla för friktion och debatt” (Sophie Allgårdh SvD 15/10)? Vi gör Modernautställningen just för att vi vill ha diskussion om den svenska konsten.

Debatten har hittills mest kommit att handla om ”representativitet”. Marianne Lindberg De Geer (DN 5/10) menade att utställningen är dålig därför att Anna Odell, Lars Vilks och Pål Hollender inte är med. Peter Cornell säger (Kulturnytt 12/10) att utställningen ger en ”skev bild” när han jämför med det han ser i konstlivet. Det är självklara kommentarer. Men de är ointressanta – som om det skulle finnas ett rätt och ett fel.

Utställningen är inte gjord som en övning i rättvisa eller objektivitet. Jag har lett arbetet och gjort urvalet tillsammans med Lisa Rosendahl och Gertrud Sandqvist. Behöver det verkligen sägas igen att resultatet baseras på det som just vi tycker är intressant?

Annons
X

Modernautställningen 2010 står i opposition mot dagens rastlösa medie- och kulturklimat där allt ska gå snabbt och uttryckas med spektakulära gester. Tålamod är en bristvara. Nyanser suddas ut. Jag tycker det är viktigt att reagera mot detta tillstånd genom att ge plats åt verk som kräver eftertänksamhet och engagemang.

Att många av dessa konstnärer har varit utbildade i Malmö är i det här sammanhanget helt irrelevant. Urvalet är inte gjort utifrån var konstnärerna är utbildade utan vad de gör. Det är fräckt av Frans-Josef Pettersson (AB 6/10) och Cornell att antyda att Sandqvist styrt urvalet för att premiera sin arbetsplats. Det är direkt oförskämt av Allgårdh att påstå att jag (och även Lisa Rosendahl förmodar jag) lagt mig platt inför Sandqvist. I det gemensamma arbetet har det varit jag som ansvarat för de slutgiltiga besluten. Så var det sagt!

Att många konstnärer är från Malmö är en konsekvens, inte en ambition. Det är dock en konsekvens som manar till eftertanke (bortom det faktum att både jag själv och Sandqvist varit verksamma i staden under många år). Vi får inte glömma att Malmö under lång tid varit en väldigt stark scen för konst och Malmö konsthögskola betraktas som en av Europas bästa konstskolor. Det kan smärta för stockholmare att erkänna men konsten låter sig inte längre definieras av vad som händer i huvudstaden. Det svenska konstlivet har inte bara flyttat från Östermalm till Vasastan och spritt sig till Malmö – det tar plats på en mängd platser i världen där Stockholm bara är en liten del. De konstnärer som deltar i utställningen är inte ”lokala” fenomen.

Vad mer? I sin artikel efterlyser Allgårdh mer ”blodfull kontakt med den larmande omvärlden” (sic!) och lyckas i en enda mening rada upp klichéer om hur en engagerad konst ska se ut.

Det är väl därför ord som forskning signalerar något ”friktionslöst” för henne och några andra av våra kritiker. Men kanske är det så att konstnärer som arbetar långsiktigt, letar sig mot det litterära fältet, tar kontroll över sina förutsättningar genom att skapa egna plattformar eller i grunden undersöker taktila (för att inte säga sinnliga) egenskaper hos material och former i själva verket riktar en kritisk udd mot en sensationslysten och alltmer kommersialiserad konstvärld? De säger nej till att konst är till för att avnjutas, smycka eller kittla allmänhetens behov av något dagsaktuellt, kontroversiellt och förbjudet.

Vad detta leder till bör diskuteras genom att studera och skriva om konstnärernas arbete. Men Allgårdh tar det från ett annat håll när hon svepande ifrågasätter doktorandstudier med att ”konstnärer i alla tider gått in i rollen som forskare”. Hallå igen! Varför ska vi inte då ge de som passar för detta arbete goda förutsättningar att utföra det på!? Ingen skulle hävda att en lovande fysiker glatt borde fortsätta med sina spännande utforskningar vid köksbordet.

Det handlar inte om att ställa den ena metoden mot den andra, hela poängen är att olika arbetssätt kompletterar varandra till den bild som jag och mina två kollegor velat lyfta fram. En bild där konstnärer försöker förstå världen snarare än yvigt reagera på den.

Fredrik Liew

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X