Annons

Martha Larsson:”Vi futurister, raffinerade barbarer”

Det är i år 60 år sedan Marinetti publicerade sitt första futuristmanifest. I Italien har hans samlade skrifter kommit ut i en diger volym. Om futurismen och de aggressiva stämningar som ger den ytliga beröringspunkter med dagens protestkultur skriver här SvD:s Romkorrespondent.

Under strecket
Publicerad

Martha Larsson (1908–93). Till vänster futuristiskt portätt av futurismens grundare, F T Marinetti.

Foto: IBL, SvDBild 1 av 3

Fyra dagar efter publiceringen i Le Figaro lät SvD trycka manifestet i översättning (24/2 1909).

Bild 2 av 3

Denna artikel publicerades i SvD den 9 juni 1969.

Bild 3 av 3

Martha Larsson (1908–93). Till vänster futuristiskt portätt av futurismens grundare, F T Marinetti.

Foto: IBL, SvDBild 1 av 1
Martha Larsson (1908–93). Till vänster futuristiskt portätt av futurismens grundare, F T Marinetti.
Martha Larsson (1908–93). Till vänster futuristiskt portätt av futurismens grundare, F T Marinetti. Foto: IBL, SvD

Faran, revolten, dödshoppet, örfilen, dolksticket, det är sådant som bör förhärligas i litteraturen i stället för ”den tankfulla orörligheten”. Hastighetens skönhet bör poeten uppmärksamma, och mannen vid racerratten. ”Från seklets utskjutande udde'' bör man skåda framåt, inte tillbaka. Museerna är lika med kyrkogårdar, genom ”den hemska promiskuiteten i dessa kroppar sida vid sida”. Lusten ska besjungas, upproret, arbetets agitationer, och kriget förhärligas såsom varande ”enda världshygienen”.

Det är några plock ur det första uppseendeväckande futuristmanifestet, i Le Figaro den 20 februari 1909. Det är sextio år sedan i år. Futurismen jubilerar, och den jubilerar i ett ögonblick när aggressiviteten på nytt står högt i kurs – från helt andra utgångspunkter – vilket ger en förvirrande ytlig aktualitet åt en rörelse och en -ism, som annars kanske är mest känd genom sina bildkonstnärer – Balla, Boccioni, Carra, Severini – vilka år 1910 i ett manifest ville ”undergräva kulten av det förflutna, pedanteriet och den akademiska formalismen”, bekämpa imitationen, betrakta konstkritiker som ”onödiga och skadliga” och vända sig mot ”den goda smakens och harmonins tyranni”.

Annons
Annons

Den store idégivaren var F. T. Marinetti. Hans samlade produktion av manifest och ”skapande texter” återges i en nyutkommen volym redigerad av litteraturhistorikern Luciano De Maria med titeln F. T. Marinetti: Teoria e invenzione futurista (Mondadori, Milano). Här läser vi på nytt futurismens heliga texter om ”orden i frihet” sedan syntaxen underminerats och inbillningen blivit trådlös.

Marinetti uttalade sig om allt och visste hur det borde vara, inte bara litteratur och konst utan speciella företeelser som syntetisk teater, futuristisk dans, taktilism och annat. Han uppfann ordet ”passatista” av passato (förflutet) och utfärdade manifest angående det förflutna Venedig, det förflutna Spanien: ”Bränn gondolerna, gungstolar för fähundar. Vi höjer till himlen metallbroarnas slående geometri”, skrev Marinetti 1910 när han och hans kamrater ”försköt främlingarnas, de förfalskande antikhandlarnas, snobbismens och de universella dumheternas Venedig ...”. När de ropade ”Låt oss mörda månskenet” tänkte de på Venedig.

I det tekniska litteraturmanifestet av den 11 maj 1912 står åtskilligt som blev på modet efter hand eller tillämpades spontant av tidens poeter med eller utan vetskap om vad signor Marinetti rekommenderat. Adjektivet skulle avskaffas så att det nakna substantivet kunde bevara ”sin egentliga färg”. Då adjektivet var någonting nyansrikt, svor det mot den av futuristerna dyrkade dynamiken. Men bort också med adverbet, ”detta gamla skärpspänne” som håller hop orden. Helst skulle verbet stå i infinitiv, för att bli mindre beroende av författarjaget som ser och tänker.

Annons
Annons

Fyra dagar efter publiceringen i Le Figaro lät SvD trycka manifestet i översättning (24/2 1909).

Bild 1 av 1

Till de enklare knepen hörde avskaffandet av punkt och komma. Sedan adjektiven, adverben och konjunktionerna kastats på sophögen, föll det sig naturligt att avskaffa också interpunkteringen ”i en levande stil som skapar sig själv utan punkternas och kommatecknens absurda ingrepp”. Hellre då aritmetikens eller musikens teckenspråk.

Fyra dagar efter publiceringen i Le Figaro lät SvD trycka manifestet i översättning (24/2 1909).
Fyra dagar efter publiceringen i Le Figaro lät SvD trycka manifestet i översättning (24/2 1909).

Detta var alltså nytt år 1912. På tal om bildspråket rekommenderas djärvare och vidare analogier, eller ett tätmaskigt nät av bilder och liknelser. Då ordning var ett utslag av försiktighet borde metaforerna ”orkestreras enligt principen maximum av oordning”.

Den syntetiska romanen var en futuristisk nyhet. Kort skulle den vara men komplett, vidare fabulerad, vilket skulle garantera originalitet, och slutligen aktuell och framtidsbetonad ”fast inte katastrofisk”. Naturligtvis heroisk och (med ett typiskt ord) simultandynamisk eller lämplig att filmas. Det sena romanmanifestet av den 25 december 1939 skrivs till futurismens trettioårsdag och fördömer kvinnoromanen, den historiska romanen av typen Manzoni eller Walter Scott, liksom också romantiserad historia, plus den politiskt sociala karikatyrromanen. Samtliga ersätts av en analytisk typ som vid behov ska vara ”olfatico”, luktinspirerad (mänskliga dofter och maskinolja) eller ”tattile rumorista”, alltså byggd på buller och känselsensationer.

Annons
Annons

Marinetti ”nöjer sig som bekant inte med att vara teoretiker. Volymen återger hans ”testi creativi”, hans skapande texter. Redan Zang Tumb Tuuum, den av ett krig på Balkan – Adrianopel 1912 – inspirerade dikten, ska illustrera det viktiga begreppet ”ord i frihet” och visar honom på första sidan som en ”föregångsman” med en om 60-talets bilddikter påminnande typografi. (Föregångsman inom citationstecken, eftersom redan antiken odlade bilddikten.) Skriven som när det är fel på teleprintern illustrerar dikten poetens ”trådlösa inbillning” och futuristiska snubbelbrådska. Avsedda att högläsas – som Marinetti också gjorde på en berömd skiva – skulle dessa rörliga sidor visa futuristen som föregångsman, strävande ut ur detta som mediafilosofen McLuhan kallar – eller i varje fall kunde kalla – den gutenbergska poesiformen, alltså poesin uppsatt i ordentliga rader på papperet. Eftersom allt detta, nu ett halvsekel efteråt, känns fullkomligt likgiltigt, illustrerar den berömda Zang Tumb Tuuum också hur fruktlösa sådana strävanden är ...

Eruptiv som en Vesuvius – han säger det själv – är denne futuristens poet och ideolog. Hans skapande texter är fulla av exploderande ord och sprakande effekter, sensuella bilder och hettande färger. Seglen sväller i vinden, kvinnobrösten i handen. Han skriver en ”explosiv” roman, kallad ”Åtta själar i en bomb”, publicerad 1919, präglad av krigserfarenhet. Sensualiteten är ett genomgående drag för dessa litterära – eller ickelitterära – försök, på ett snabbt och kraftfullt språk, med exklusiva bilder men ofta bombastiska och vulgära effekter.

Annons
Annons

Denna artikel publicerades i SvD den 9 juni 1969.

Bild 1 av 1

Fristående är han naturligtvis inte i de litterära sammanhangen, även om han drömde om att befria sig från det förflutna, inklusive symbolismen. I företalet påpekar Luciano De Maria att de bägge första manifesten där Marinetti vände sig mot ”symbolismens mästare, dessa månens älskare” i själva verket är skrivna på ett symbolistinspirerat språk. Lägg härtill futuristprofetens smak för allegorier som den italienske litteraturhistorikern Maurizio Calvesi har analyserat i den berömda ”Uccidiamo il Chiaro di Luna” (Låt oss ta död på månskenet).

Denna artikel publicerades i SvD den 9 juni 1969.
Denna artikel publicerades i SvD den 9 juni 1969.

Ett underhållande kapitel behandlar Marinettis speciella skötebarn, taktilismen, känselns utnyttjande och dess upphöjelse på det konstnärliga planet. Den sinnenas revolution som Marshall McLuhan och dagens massmediaspecialister talar om, den föresvävade Marinetti långt innan TV hade gjort sitt intåg i vardagsrummen. Kring de fem sinnenas inbördes relationer spekulerade han, ofta med djärva konklusioner och tankeväckande exempel. Om solen övergav vår planet och människorna tvingades leva i mörker skulle de känna en ny syn växa fram i fingertopparna. Interskopin utvecklas, några kan redan se det inre av sin kropp. Alla märker att synen, lukten, hörseln, känseln och smaksinnet är modifikationer av ett enda verksamt sinne, känseln lokaliserad på olika punkter, heter det i ”Till upptäckten av nya sinnen”. Man har förstås inte lust att följa anvisningarna och sitta på en handske i flera dagar, varvid ”hjärnan kommer att anstränga sig att till händerna koncentrera önskan att uppleva olika taktila sensationer”. Marinetti tillfogar varnande att taktilismen måste undvika samarbete med den plastiska konsten och med den sjukliga erotomanin. Till sist utlovar han, och anger därmed en källa, att han vid första futuristkongressen i detta år på 20-talet – ska presentera forskningar från Laboratoire de Physiologie des Sensations vid Sorbonne.

Annons
Annons

Moralisten Marinetti kommer fram i ett manifest 1920, ”Contro il lusso femminile” (Mot kvinnlig lyx). Strax uppfinner han ett nytt ord,
toilettit, skapat i analogi med hepatit (gulsot), en verklig sjuka som kan driva kvinnan till prostitution och mannen till allehanda brott! Men inte nog därmed. Mannens normala sinnesuppleveIser är hotade. Den virila känslan för kvinnlig hud kan ersättas med en artificiell känslighet som svarar bara på siden, sammet, smycken, pälsverk ...

Påstår Marinetti: ”Vi futurister, raffinerade men högvirila barbarer”. Det är fråga om estetik, men i kapitlets slutord hör man salvorna från den fascistiska arsenalen: ”I Italiens namn och dess virila, fruktbara och geniala stora framtids namn, fördömer vi futurister det alltmer utbredda kvinnliga kretineriet och männens dyrkande dumheter, vilket allt verkar för att utveckla lyx, prostitution, pederasti och rasens sterilitet.”

När Marinetti skriver detta är han mitt inne i politiken, den avskyvärda. De estetiska idéerna blandas med idéer som kom att förbereda fascismen och världskriget. Redan i manifestet 1909 fanns den fruktansvärda frasen om kriget som ”enda världshygienen”. I ett studentupprop 1915 heter det: ”Kriget ska utrota alla sina fiender: diplomater, professorer, filosofer, arkeologer, kritiker...”, det ska ”utveckla gymnastik, sport, praktiska skolor” och ”föryngra Italien”. Mot Benedetto Croce sätter nedrivarna upp ”lo scugnizzo italiano”, som det heter i ett upprop. Den italienske gatpojken mot Benedetto Croce!

Beröringspunkter – ytliga – finns med dagens ungdomsprotest. Nedrivandet är den gemensamma nämnaren för futurismen och dagens ”globala kontestationer”. Men utgångspunkterna är andra, det behöver knappast påpekas, bortsett från att här i Italien de unga nyfascisterna är med och bråkar. Hos Marinetti saknas inriktningen på sociala problem, och han lever definitivt i kolonialåldern. Futurismens kulturanarkism har på vissa punkter motsvarigheter i dagens anarkistiska ungdomsrevolt. Men den ideologiska bakgrunden är en annan. Framför allt är den mera komplex.

Annons
Annons

En hyllning till kriget är bl. a. manifestet om den syntetiska futuristteatern av den 11 januari 1915. ”I avvaktan på det efterlängtade stora kriget varvar vi futurister vår våldsamma antineutrala aktion på torget och i universiteten med artistiska aktioner inriktade på italienarnas känslighet för att förbereda den högsta Farans stora ögonblick”. I fortsättningen sägs att det viktigaste sättet för ”krigisk påverkan” är just teatern. I ett annat typiskt aktstycke ”Vällusten i att bli utvisslad”, lär Marinetti ut förakt för publiken och den kommersiella underhållningen.

Direkt politisk propaganda ingår i verksamheten. 1914 är Marinetti i Moskva och verkar för att få ryssarna att bekämpa pangermanismen i konst och politik. I augusti enrollerar han sig i bataljonen Frivilliga cyklister. I december är det studentbråk i Rom mot tyskvänliga professorer och året därpå leder Marinetti demonstrationer i Milano för italienskt krigsdeltagande. Den 12 april arresteras han tillsammans med Benito Mussolini i Rom. Men han är snart ute, och i november har de frivilliga cyklisterna blivit alpjägare och slåss för fullt. Men entusiasmen förbytes i sorg, ty medkämpen Boccioni dör vid ett fall från hästen. Men Marinetti överlever och blir dekorerad. Vid kulsprutan under slaget vid Vittorio Veneto har han visat prov på ”flammande patriotism och eldande entusiasm”.

Först på listan när fascisterna 1919 deltar i allmänna val står Mussolini och Marinetti. Socialisterna segrade. Bråkande fascister, däribland Marinetti, togs i förvar några veckor. Efter fascismens genombrott fortsätter Marinetti och hans vänner konstnärernas talan och erinrar inledningsvis om att Mussolini i ett tal sagt sig leda en ”governo di velocità”, en snabbhetens regering ”i den meningen att vi vill avskaffa allt som är stagnerat”. Nu kräver futuristerna att de unga skapande ska stödjas t. ex. på biennalen – där har utlänningar fått dominera – eller på La Scala (två Wagneroperor varje år men ingenting av de nya italienarna). Liksom bankerna ger industrin ett handtag bör det skapas ett kreditinstitut för konstnärliga verksamheter. Vidare ivras för italienskhetens bevarande. Och akademierna ska avskaffas.

Annons
Annons

En bild av Marinettis person – i ungdomen – får man i diktaren Aldo Palazzeschis presentation. Han beskriver futuristpoetens våning i Milano ”mitt emellan harem och moské” med orientaliska mattor över varandra i flera lager, hemförda av Marinettis far från Egypten. Där var den blivande futuristen född av italienska föräldrar. Paris var hans första miljö och franska ett språk som han till en början kunde bättre än italienska. Men han hittade hem! ”Omöjligt att gissa den gången 1910 att jag 1968 skulle sitta och skriva ett företal till en bok av poeten Marinetti”, skriver den 84-årige Palazzeschi.

I Italien anses Marinetti och hans vänner ha haft ett oerhört litterärt inflytande. De medverkade till ”att urholka det akademiska skrivsättet” med konstfulla meningar ynglande av bisatser. Poeterna lärde, också de äldre som d'Annunzio. Som idéspruta av ansenliga mått fixerade Marinetti antagligen mycket som låg i tiden och gav det en stöt framåt. Men på debetsidan står det fruktansvärda krigsvansinnet och de politiska manifesten som oundvikligen beredde väg för fascismen. Hur illa komprometterad han var framgår klart av volymen med hans skrifter. Skada att hans klarsyn när det gällde språket eller originalitetens betydelse inte räckte till för att rädda honom från politikens missgrepp.

Laddar…
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons