Vi fostras till maskinens passiva undersåtar

Artificiell intelligens är en emotionellt färgad lockelse som gör sig bäst som fantasi. Håkan Lindgren varnar för människans starka ­behov av att underkasta sig en mäktigare, överlägsen maskin.

Under strecket
Publicerad
Todd Fisher kramar om ”Star wars”-roboten R2-D2 under en minnesceremoni för hans mor Debbie Reynolds och syster Carrie Fisher i mars 2017.

Todd Fisher kramar om ”Star wars”-roboten R2-D2 under en minnesceremoni för hans mor Debbie Reynolds och syster Carrie Fisher i mars 2017.

Foto: Willy Sanjuan/AP
Annons

Inget kunde vara mindre intelligent än den samtida diskussionen om artificiell intelligens. Om det finns ett ord som sammanfattar vad som pågår just nu är det ”passivitet”. Vi intalas att framtiden redan är avgjord, att robotar och artificiell intelligens på något vis är ödesbestämda. Vi kommer att få leva med dem vare sig vi vill eller inte, så det är lika bra att vi visar oss duktiga och anpassar oss till dem på en gång, innan de har blivit verklighet.

Glöm att vi är fria att gå i en mängd andra riktningar, att det finns en hel stjärnhimmel av alternativa framtider som vi inte har börjat utforska.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons