Annons
X
Annons
X

”Vi försöker begränsa skärmtiden maximalt”

”Att inte ha skärmar kräver lite mer av mig som förälder. Det är inte tyst i timtal i hemmet, det är aldrig tyst i baksätet när vi skall på långfärd med bilen”, skriver en av de föräldrar som mejlat och berättat om sina strategier efter artikelserien ”Skärmstriden”.

Foto: Adam Wrafter

Skärmstriden | Läsarnas gensvar

”Vi måste låta våra hjärnor vila”

Tack för att ni tar upp digitaliseringen av barndomen!
Vi försöker begränsa skärmtiden maximalt i vår familj. Två dagar i veckan i 30 minuter är det tillåtet att använda Ipad eller Xbox i vår familj. Vi har en sexåring och en treåring. Tyvärr är det sociala trycket stort och det pratas mycket spelande och liknande i skolan.

Om vi vuxna hade varit mer i balans, mindre stressade och varit mer i nuet med våra barn, tror jag inte det digitala användandet hade varit lika stort som det är idag.
Vi måste låta våra hjärnor vila och låta tankarna få vara tysta och bara vara med våra barn! Annars kommer den psykiska ohälsan att öka ännu mer!
Jenny från Halmstad

Skärmstriden
Foto: Adam Wrafter Bild 1 av 1

Del 1 av 6

”Släpp inte ut era barn fritt på nätet”

Tack för en intressant artikel om barn och nätet.

Jag möter dagligen ungdomar i mitt arbete som kurator, där datorn tagit över hela livet. Och då menar jag verkligen hela livet. Det finns ingenting annat. Föräldrarna når inte fram till sina barn och inte sällan sliter de här ungdomarna både med depressioner, sömnsvårigheter och oförklarliga ilskeutbrott. Många gånger går ilskan ut över föräldrar som i all välmening vill försöka få sina barn att komma ut ur sin datorbubbla och göra någonting annat som exempelvis äta middag med familjen eller gå en promenad.
Lyckan över att till slut, efter många långa samtal, nå fram till de här ungdomarna och få dem att se kopplingen mellan hur de lever och hur de mår, är fantastisk. Som nu för några månader sedan när en ung kille som inte gjort annat än att spela under flera års tid började träna volleyboll fyra gånger i veckan och nu spelar datorspel två timmar om dagen istället för 8-10. Han känner sig som en ny människa och beter sig som en ny människa.

Hans närvaro i skolan ökar, betygen ökar, han umgås med vänner, han är tillsammans med sin familj och framförallt, hans psykiska hälsa är mycket bättre.

Att se hur småbarnsföräldrar runtomkring mig inte vågar låta sina barn gå 50 meter till kiosken eller 200 meter till skolan, men släpper ut dem fritt på nätet, gör mig både förbannad och förtvivlad. Jag gör precis tvärtom. Jag skickar mina barn till matbutiken och hem till kompisar på cykel och låter dem gå själva till och från skolan, men skulle aldrig släppa ut dem på nätet. Vi har en dator i vårt hus och där lär jag dem vad som är okej att göra och var man inte ska vara. Min dotter är 11 år och leker med Barbie och lego. Människor runtomkring mig har yngre barn som slutade leka för flera år sedan. Istället kollar de på sminkbloggar och tillbringar timmar framför Youtube. Om några år är det precis de här föräldrarna som kommer till skolan och vill att vi ska lösa problemet med att deras barn tillbringar all sin tid framför skärmen.

Jag skulle vilja ropa till föräldrarna: Se vad ni gör. Släpp inte ut era barn fritt på nätet. Låt dem leka och få röra sig fritt utomhus istället. Hitta en balans där datorn får vara en del av livet men inte hela livet.

Maria

Annons
X
Annons
X

Del 2 av 6

”Framför allt har han lärt sig engelska”

Vår 11-årige son tittar mycket på diverse skärmar varje dag. Vi försökte skona honom från allt sådant så långe som möjligt, men när hans skola gick in i ett projekt där barnen fick en egen Ipad gick det inte att hejda längre. Detta är cirka 3-4 år sedan och vi kan bara konstatera att det inte bara varit av ondo. Visst har han glasögon idag, vilket vi absolut tror har med skärmarna att göra. Men framför allt har han lärt sig enorma mängder engelska, vilket han absolut inte hade gjort annars, och är numera en av de starkaste i klassen i ämnet.
Anonym

Annons
X
Annons
X

Del 3 av 6

”Vi har ingen tv och ingen hemdator”

Läser med intresse artiklarna om skärmtid i barnfamiljer. Jag har tre barn, den yngsta är sju år, och jag har valt att begränsa tillgången på skärmar så mycket som möjligt. Vi har ingen tv, ingen hemdator, ingen ipad. Jag och de större barnen, 13 och 18 år, har varsin Iphone, men jag använder min mycket restriktivt när barnen är i närheten. De större barnen har ganska fria skärmtider (den äldsta helt fritt, förstås) men även 13-åringen gör ofta andra saker av sig själv, som att läsa, leka eller rita.

Att inte ha skärmar kräver lite mer av mig som förälder. Det är inte tyst i timtal i hemmet, det är aldrig tyst i baksätet när vi skall på långfärd med bilen. De bråkar och pratar och kräver uppmärksamhet och konfliktlösning. Men det kanske ingår i föräldraskapet?

När jag läser om ganska små barn som verkar sitta i timmar med sina skärmar, och deras handfallna föräldrar, blir jag lite undrande. Varför har man gett en skärm till en sex- eller sjuåring? Självklart faller barnet för den snabba stimulansen.

Min yngsta kan leka i timmar med lego, playmobil, hon läser böcker, gungar, syr, ritar. Hade hon haft en skärm hade den antagligen förstört mycket av hennes leklusta och kreativitet. Jag kommer att vänta in i det längsta med att ge henne en skärm.

Ingela

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se
    Annons
    X
    Annons
    X

    Del 4 av 6

    ”Vi har strikta regler för killarna”

    I vår familj hat vi tre pojkar. Hur de använder telefonen, plattor och Playstation 4 ser olika ut för våra pojkar. Den äldsta killen fyller snart 15 och kan balansera sitt spelande, telefonanvändning och sina kompisrelationer och sitt skolarbete på en lagom nivå utan bråk.
    Allt detta slukar vår sons tid och vi blir glada att han hinner äta middag med oss på kvällarna för det är inte ofta vi umgås med honom.
    Som tur behöver vi under den korta tid vi ses heller inte tjata eller bråka med honom om hur han använder tiden eftersom han tar ansvar för sitt skolarbete och gör bra ifrån sig i skolan.

    Däremot har vi strikta regler för de två andra killarna som är 10 och 11 år gamla. De är båda besatta av spel och när de får möjlighet att spela tappar de båda tid och rum.
    Nu använder de båda smartphones och därför måste vi sätta upp regler för när de ska lämna in dem till oss. Regeln är den att de ska ge oss telefonerna kl 18 på kvällen, före middagen. Efter det är det läxläsning eller träning som gäller för dem. På morgonen får de tillbaka sina telefoner när de går utanför dörren. Detta för att de inte ska spela på sina telefoner innan de blir färdiga att gå till skolan.
    På helgerna får de spela på sina paddor, telefoner eller PS4. Men det blir ständigt tjat runt spelandet. Vi måste aktivera barnen och gör ofta saker tillsammans. Ibland orkar man inte och blir helt slut då vi också tvingar dem att hjälpa oss med städning och andra hussysslor.

    Har förstått att det är många som har problem kring barns skärmtid och att vi inte är ensamma om detta. Ville bara delge våra erfarenheter och vår upplevelse.
    Vi tar gärna emot andra föräldrars tips om hur de får barnen att spela mindre. Bra att ni skriver om det här och lyfter för och nackdelar även om jag mest kan se nackdelarna just nu.
    AE

    Annons
    X
    Annons
    X

    Del 5 av 6

    ”Vem tar ansvar om inte vuxna gör det?”

    Det behövs röster och motröster. Elza Dunkels vill tydligen vara en motröst men förirrar sig i relativismens värld. ”Vi får därför tänka i termer av acceptabla förluster” säger hon på tal om hälsoskador i samband med för mycket skärmtid. En acceptabel förlust i min värld är att barnen slipper klipp med presentöppning på Youtube. Det finns så mycket vackrare, roligare och intressantare att titta på. Barnens frihet att styra sin egen kulturkonsumtion är ett slags förment frihet. Frihet är att kunna delta i och förstå det samhälle man lever i. Om inte vuxna i barns närhet tar ansvar för det - vem gör det då?
    Micael Pettersson

    Annons
    X
    Annons
    X

    Del 6 av 6

    ”Dagens föräldrar är så släpphänta”

    Jag blev väldigt förvånad, ja, faktiskt mycket ledsen, arg och upprörd, när jag läste artikeln ”Från vaggan till skärmen” i dagens SvD. Bebisar som håller på med datorer. Det är så himla typiskt dagens egoistiska, självupptagna småbarnsföräldrar att ”kasta åt” sina små barn en dator eller liknande, så att de själva ska få lite lugn och ro med sina egna datorer eller telefoner! Samma tendens som ligger bakom att de skickar iväg små barn, som inte kan tala, till dagis för att deras egna karriärer är viktigare!

    Man blir ju rädd! Vart är dagens samhälle på väg? Inga barn under 6 år borde få ha någon form av telefon, dator eller liknande. Dagens föräldrar är så slapphänta mot sina barn, ger efter för minsta önskan, för att de själva ska få lite lugn och ro. Sitta och läsa i en myshörna för sina barn. Förekommer det överhuvudtaget? Verkar vara dåligt med läsförmågan även bland s k unga vuxna numera!

    Ja, jag kanske resonerar gammalmodigt, men jag är stolt över att jag inte fascineras av allt nytt, i varje fall inte för små barn. Själv är jag däremot mycket aktiv med min dator och med telefonen.

    Christina Olsson

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X