Axel Andersson:Vi borde värna mer om vårt djupaste mörker

Natthimmel över savannen.
Natthimmel över savannen. Foto: Anders Good/TT

När såg du en svart natt senast? I en tid när det finns ljus överallt och nästan jämt, har mörkret blivit alltmer sällsynt. Två författare har i varsin bok gett sig i kast med att undersöka vad det har fått för effekter.

Under strecket
Publicerad
Annons

Ungefär 60 procent av alla européer och ungefär 80 procent av alla nordamerikaner bor där Vintergatsbandet inte längre är synligt. Kvällshimlen där ovan är ”sövd som sjuklingen på läkarbordet” som i T S Eliots dikt ”J Alfred Prufrocks kärlekssång” från 1915. Men till skillnad från Eliot, i Gunnar Ekelöfs översättning, är det inte bara smog som smutsgult hemsöker oss. Natten och vår plats i himlavalvet döljs bakom allt värre ljusföroreningar. Klara, starka lyktor i sömnlösa städer har börjat förändra förnimmelsen av dygnets cykliska takt. Natten, och inte minst stjärnhimlen, kanske har blivit något av ett val, eller till och med en lyx. Inte minst ökar astroturismen bland dem som har råd att ge sig av till platser opåverkade av konstgjort ljus för att nostalgiskt beskåda mörkret från förr. 

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons