Annons

Anne Swärd:Vi borde fundera lite mer på de osynliga rötterna

”En rotlös person utan någon självklar mylla att kalla min. Så har jag sett mig själv”, skriver Anne Swärd.
”En rotlös person utan någon självklar mylla att kalla min. Så har jag sett mig själv”, skriver Anne Swärd. Foto: Jonas Ekströmer/TT

Roten till det onda är ett vedertaget uttryck, mer sällan talas det om det motsatta. Obemärkt och i stillhet strävar roten för att hålla oss vid liv, ge oss näring och hålla oss upprätta.

Under strecket
Publicerad

Den romanskrivande hjärnan har vissa egenheter. Som att kunna borra hur länge som helst i en historia, en tematik, en smärtpunkt, vadhelst den finner fascinerande, obegripligt, angeläget och oroande. Processen pågår ofta i flera år, i somliga fall under ett helt författarskap. Denna rörelse leder med besatt koncentration nedåt, ett outtröttligt penetrerande i ordets ursprungliga bemärkelse – att tränga in räcker inte, vad romanpsyket vill är att tränga igenom (i hopp om att komma ut på andra sidan och få se ljuset). Vilket naturligtvis aldrig sker. Borrandet fortsätter. 

Å andra sidan finns den horisontella riktningen, tendensen att röra sig över stora ytor. Ambitionen att genomsöka det mänskliga psyket, kartlägga det mellanmänskliga spelet, skanna av samhället, vittja samtiden på dess egendomligheter. Ibland låta strålkastaren svepa över historien på jakt efter de större sambanden och överraskande kopplingarna. Ytterst kan anas en förhoppning om att slutligen förstå hur världen som helhet hänger ihop. 

Annons
Annons
Annons