X
Annons
X
Krönika

Isabelle Ståhl: Vi behöver påminnas om att dagdrömma

Uppdaterad
Publicerad

P1 rapporterade nyligen om det uppblommande intresset hos vissa amerikanska psykiatriker för syndromet ”sluggish cognitive tempo”. ”Sluggish” betyder långsam, slö eller trög, och enligt listan över symptom kan barn och unga som dagdrömmer och fantiserar mycket, som har problem med att slutföra uppgifter, som är okoncentrerade eller blyga, vara kandidater till en SCT-diagnos. I tidskriften Journal of Abnormal Child Psychology kunde man nyligen läsa en rad artiklar om syndromet. Inflytelserika psykiatriker och psykologer hävdar att det kan vara fråga om en hittills oidentifierad sjukdom som kan komma att kräva medicinering på samma sätt som adhd. Mot dessa experter står andra som hävdar att det redan pågår en riskabel övermedicinering av många av dem som fått diagnosen adhd. I en artikel i New York Times visas på starka kopplingar mellan flera av de experter som nu hävdar att SCT är ännu en behandlingsbar sjukdom, och den läkemedelsindustri som tillverkar adhd-preparat.

Jag betvivlar inte att det finns barn som lider av de symtom som ingår i SCT-spektrat och som säkert kan bli hjälpta av att få ett namn och en behandlingsplan för sitt lidande. Men det finns en fara i att patologisera inåtvändhet och tillbakadragenhet. Redan på 1950-talet varnade amerikanska utbildningspsykologer föräldrar för att låta barn dagdrömma för mycket. De hävdade att barnen kunde sugas in i neuroser och till och med psykoser, enligt en artikel i Psychology today av Eric Klinger, professor i psykologi vid University of Minnesota.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X