Annons

Vi behöver en väckelse för vänlighet och hyfs

Under strecket
Publicerad

En av mina laster, eller möjligen dygder, är att ohyfsat beteende lätt gör mig ouppmärksam. Sitter jag till exempel på en ytterplats på bussen eller tåget är det fullt möjligt att jag inte alls noterar när passageraren innanför mig reser sig upp och blir stående utan att säga ett ljud. Ja, ibland hör jag inte ens att han eller hon börjar utstöta mystiska grymtande läten. Däremot har jag inga problem att uppfatta minsta vänliga ”ursäkta” utan makar då snabbt på mig så att det går lätt att komma förbi.

Det är gott om tigare och grymtare i svensk kollektivtrafik, fast långt ifrån bara där. Medan den afrikanska buffeln har decimerats av jakt och numera främst återfinns i nationalparker, står den svenska stammen stark. Visst träffar man artiga människor på stan. Men sorgligt många tycks anse att alla andra har väjningsplikt och värjer sig i det längsta mot att yttra ett hej, tack eller förlåt.
P1 Morgon slog huvudet på spiken igår med ett tragikomiskt inslag om ”Det svenska ohyfset”.

Annons
Annons
Annons