Anders Melldén:Vett och etikett i vinvärlden

Under strecket
Publicerad
Annons

Jag erkänner – jag går igång på snygga etiketter. Med min möjlighet att prova hur många olika viner som helst borde väl utseendet inte ha någon betydelse, men faktum är att etiketten säger väldigt mycket om vinet.

Italienarna har en fäbless för dessa etiketter – men pass på, eftersom de numera likaväl kan dölja ett massproducerat vin förklätt till något exklusivt

För mig signalerar en gul eller vit bakgrund och gammaldags typsnitt i texten ett vin gjort med traditionell vinmakning. Här har arbetet gått till på ungefär samma sätt det senaste århundradet och ett och annat hörn med spindelväv kan nog finnas i källaren. En kliniskt ren etikett, med stilren text och enkla former, signalerar däremot en ren källare och ett modernt, elegant vin. Båda vintyperna kan förstås vara underbara, men stilen skiljer sig åt.
Mörka, varmt färgade etiketter fyllda med gyllene text signalerar en mustig, sötvarm stil i vinet. Italienarna har en fäbless för dessa etiketter – men pass på, eftersom de numera likaväl kan dölja ett massproducerat vin förklätt till något exklusivt, som något som är fint på riktigt.

Annons
Annons

Konstverk på etiketten kan betyda två saker. Antingen är vinet så exklusivt att man haft råd att ta ut svängarna, som Château Mouton-Rothschild med etiketter av såväl Chagall och Picasso som prins Charles. Eller så handlar det om unga naturvinmakare där konsten inte sällan porträtterar just det naturliga, i form av blommor, växter, nakna kroppar eller direkta anspelningar på sex. Steget mellan natur och naturist känns kanske inte så långt men etiketter som dessa kan leda till att vinet stöter på patrull när det ska ut på export, exempelvis till Sverige där alkohollagen säger att marknadsföring inte får ge intryck av att alkoholkonsumtion ”ökar social eller sexuell framgång".

Exempel på riktigt lyckad etikettsdesign är klassiska och superexklusiva Domaine de la Romanée-Conti. Formen har varit i stort sett likadan i 70 år. En perfekt avvägning mellan modern renhet och klassisk stil signalerar precis vad man kan förvänta sig av vinet. Ett sämre exempel är i mitt tycke champagnemärket Salon. Jag älskar den exklusiva champagnen men kan inte förlika mig med den brackiga etiketten – mörkgrön med ett stort guld-S. Går man några årtionden tillbaka i tiden var formen betydligt renare och stilfullare, något jag tycker matchar champagnen bättre, även om det nu förmodligen vore idiotiskt att byta tillbaka.

Fult eller fint – smaken skiljer sig ju som bekant åt – men jag förvånas över att det trots allt är många vinproducenter som inte bryr sig särskilt mycket om hur deras vin presenteras. Att inte lägga ner lite extra tankearbete på etiketten är ju som att leverera en halvfärdig produkt, inte minst för oss som lever i en monopolmarknad. När ingen aktivt säljer på oss vinet i butik och vi inte har möjlighet att provsmaka, blir det ofta utseendet vi får gå efter. ”Jag köpte det för att jag tyckte det hade en snygg etikett”, är en vanlig motivering till inköp. Att känna till att så är fallet borde inte bara vara självklart för varje vinmakare – utan också höra till vett (och etikett).

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons