Annons
X
Annons
X

Veterinär: ”Fullständigt oacceptabelt”

I det vilda lever minkar aktiva liv över stora revir.

Veterinär Johan Beck-Friis, informationschef vid Sveriges Veterinärförbund, SVF, menar att den svenska minkhållningen i små burar är förkastlig.

– Det finns forskning som visar att minkarna mår bra, säger Erik A. Eriksson (C), jordbruksutskottet.

Veterinären Johan Beck-Friis.
Veterinären Johan Beck-Friis. Foto: VETERINÄRFÖRBUNDET, DJURRÄTTSALLIANSEN

– Jag vidhåller det jag skrev i maj på
SvD:s Brännpunkt, att det här är djurhållning som inte upprätthåller lagens krav på naturligt beteende, säger veterinär Johan Beck-Friis, informationschef vid Sveriges veterinärförbund, SVF.

Friis berättar att en mink kräver mycket rörelse, sysselsättning och aktivitet för att må bra.

– Den söker upp vatten för att simma, den vill aktivera sig, leka med pinnar och saker i sin omgivning. I det vilda rör den sig över ett flera kvadratkilometer stort revir.

Annons
X

Johan Beck-Friis reagerade starkt på Djurrättsalliansens filmer och tycker att det är bra att information om förhållandena under vilka minkarna lever når allmänheten.

– Jag har tidigare sett bilder på uppfödning och har väl kunnat ana att inte mycket har förändrats sedan dess. Men jag reagerade över volymen, att det handlar om så många djur som så radikalt avviker från sitt naturliga beteende.

Erik A. Eriksson (C), riksdagspolitiker i jordbruksutskottet, säger att det i den dåvarande regeringens utredning från 2003 framgår att minkar mår bra på svenska farmar och att de inte avviker från sitt naturliga beteende.

Eriksson anser att svensk lag och myndighetsutövning fungerar bra, även om den nya tillsynen i regi av länsstyrelser i stället för kommuner ”måste sätta sig”.

– Jag vägrar att gå med på att det ska vara Djurrättsalliansen som ska berätta hur det fungerar. Deras syfte är att vi inte ska hålla djur alls, säger Erik A. Eriksson.

– Djuren vi såg på filmerna mår naturligtvis inte bra, men vem vet vad som är stress på grund av förhållandena och stress på grund av att okända människor dyker upp mitt i natten och tar bilder med blixt?

Men minkarna i filmerna uppvisar enligt Johan Beck-Friis ett stereotypt beteende, de rör huvudet i cirklar och kastar med överkroppen. De biter också varandra och äter på döda djur.

– Det handlar om berikningsbrist, det blir kortslutning i hjärnan och en låsning i beteendemönstret. Det är ett mentalt sjukdomstecken och inte acceptabelt i modern djurhållning.

Enligt Beck-Friis handlar det också om ett typiskt stressbeteende när minkfamiljer ger sig på och biter och skadar den som är lägst i rangskalan.

– De kan inte få utlopp på något annat sätt. De har behov av att röra sig och göra något och klarar inte att leva i små, fullständigt kala lyor med gallergolv.

Bert Svensson, ordförande för Sveriges pälsdjursuppfödares riksförbund (SPR),
försvarade igår minkfarmarna i SvD och sa att det är naturligt för minkvalpar att slåss med varandra.

– Att valpar slåss med varandra är en sak, att de provoceras att bita ihjäl varandra är en annan, säger Johan Beck-Friis.

– De har ingenstans att smita undan.

Hur ska en mink hållas för att må bra?

– Som i djurparker. De ska ha stora ytor, möjlighet till vattenbad och gömställen. De ska ha aktiveringsredskap och pinnar att sysselsätta sig med.

– Efter valpstadiet lever minkar i par, de skaffar en partner och ett revir. Det är fullständigt onaturligt att de tvingas ihop två och två med någon de inte kan välja. Det ökar stressnivån och risken för aggression.

På filmerna från olika minkfarmar syns hur djuren går runt med stora sår och med bortbitna öron.

Känner minkarna smärta på samma sätt som människor?

– De känner samma smärta, de har samma nervsystem och smärtbanor, det finns inga skillnader, säger veterinär Johan Beck-Friis, informationschef vid Sveriges Veterinärförbund, SVF.

Annons
Annons
X

Veterinären Johan Beck-Friis.

Foto: VETERINÄRFÖRBUNDET, DJURRÄTTSALLIANSEN Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X