Annons
X
Annons
X

Ivar Arpi: Vet Ullenhag vad han lånar sig till?

GÄSTLEDARE

Det är pedofili som driver vita män till att gifta sig med asiatiska kvinnor (Mana, nr 2/2005). Internationell adoption kan liknas vid den transatlantiska slavhandeln (Magasinet Arena, 2003). ”Sverige är ett land i rasligt fritt fall, en nation där icke-vita svenskar skrivs ut ur svenskheten och drabbas av en systematisk rasdiskriminering på samhällets samtliga områden” (SVT Debatt, 27/11 2012).

Möt forskaren Tobias Hübinette som nyss fått uppdraget att leda Erik Ullenhags kartläggning om afrofobi, alltså rasism mot svarta, i Sverige (Arbetet 27/11). Och ja, ovanstående återgivningar är Hübinettes syn på frågor om hudfärg och identitet. Låter detta radikalt? Varning i så fall, för den som kritiserar forskning av det här slaget gör det nämligen utifrån anti-antirasism, enligt Hübinette (Magasinet Arena, 2011). Men vi pratar ju inte så mycket om ras i Sverige? Är inte det bra? Nej, Sverige är i själva verket bland de mest diskriminerande av alla västerländska länder, bland annat för att vi pratar mindre om ras än andra, menar Hübinette (DN, 23/1).

Stäng

POLITISKA CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – Tove Lifvendahls kommentarer direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Forskaren är dessutom tidigare aktivist inom antifascistisk aktion, AFA, en organisation som ofta misslyckats med att hålla rågången mot våldsbejakande element, men är numera anställd vid Mångkulturellt centrum (MKC). MKC har fått regeringens uppdrag att kartlägga afrofobin i Sverige, en satsning på 180000 kronor. Men det är en betydligt mer kontroversiell institution än vad som framgår av namnet.

    Annons
    X

    MKC arbetar utifrån avsikten att återinföra rasbegreppet i Sverige. I den pågående utställningen Varning för ras, som jag kritiserade i våras på denna sida (31/3), är syftet att träna upp vår blick och vårt språk för att dela in mänskligheten i raser. Detta ska enligt MKC motverka rasism.

    Låter det ologiskt? Det är för att det blir omöjligt att veta var rasismen slutar och antirasismen börjar när båda har världsbilder indelade i ras. Visst, Hübinette och hans meningsfränder säger att den ras de vill prata om inte är biologisk, utan socialt konstruerad. Men för alla oss som inte doktorerat i diskursteori, eller har examen i postkolonial teori, blir konsekvensen densamma.

    Man stirrar på hudfärg. Delar in människokroppar i kategorier. Man återupprättar en hierarkisk färgskala. Vita och svarta. Samma gamla rastänkande återvänder, men nu uppklätt i antirasistisk språkdräkt. Men rasism är tidlös skit, som Stefan Löfven sade i somras. Och om skit rullas i glitter är det fortfarande skit.

    Varför bry sig? Om inte annat för att MKC till övervägande del bärs upp av skattebetalarna. 2012 fick man runt 9 miljoner från Botkyrka kommun, 1,2 miljoner av Stockholms läns landsting och 1,1 miljoner av Statens kulturråd.

    Det pågår en kamp mellan två läger av antirasister. Å ena sidan de som vill att vi går bortom hudfärg, bakgrund och härkomst och ser människan. Där man ser en gemensam mänsklighet bortom skillnaderna. Sedan finns de som vill att vi förstorar våra skillnader, och gör politik av att lyfta fram dem. De vill göra oss underordnade vår hudfärg trots att avsikten sägs vara den motsatta. Den enskilda människan fängslas i sin grupptillhörighet. Det är de senare som nu fått regeringens godkännande och skänkts legitimitet.

    Vilket resultat förväntar sig regeringen av hans utredning? Vet Erik Ullenhag vad han lånar sig till?

    Ivar Arpi

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X