Verkligheten är större än statistiken

Under strecket
Publicerad
Annons

2
19 jan 2006
Det som syns är hur antalet inpasseringar förändras. Det som inte syns är hur människor påverkas.
Stockholmsförsöket med trängselskatt är påbörjat. Inledningsvis minskade biltrafiken in till staden kraftigt, därefter har den ökat igen. Det återstår att se på vilken nivå flödet stabiliseras. Men det är fel att göra statistiken över inpasseringar genom tullarna till det enda måttet på framgång.
Ingen betvivlar att skatter har en avskräckande effekt. Vill man förhindra att människor tar bilen in till City är det bara att höja skatten till dess att folk inte längre har råd att betala. Uppenbarligen är redan dagens nivå så pass hög att åtskilliga anser sig mer eller mindre tvungna att lämna bilen hemma. Men det kan inte vara ett självklart mått på framgång att man minskar människors möjligheter att förflytta sig på det sätt de själva vill.

Det som syns är alltid lättare att lägga märke till än det som inte syns. I Stockholmsförsöket syns det minskade antalet inpasseringar genom
tullstationerna i statistiken. Vad som inte syns är hur det går för dem som avstår från att använda bilen. Hur påverkas deras vardagsliv - i jobbet, i familjelivet, i umgänget med andra? Vad innebär det tidsmässigt och i stress för en familj att en förälder som skjutsar barnen till skolan inte fortsätter till stan utan får köra hem igen och sedan ta sig till kollektivtrafiken?
Och det syns inte vad de får försaka som fortsätter att köra bil och som betalar trängselskatten ur egen ficka. Vad hade de använt sina pengar till om de inte hade gått till trängselskatten? Sannolikt till roligare och mer produktiva ting än bidrag till finansieringen av försöket med biltullar. Hushållens tusenlappar rinner ner i ett svart hål. Försöket kostar 3,8 miljarder kronor och beräknas ge en intäkt på en halv miljard. Allt för att hålla miljöpartiet på gott humör.

Annons
Annons
Annons