Annons
Kommentar

Thomas Steinfeld:Venedig sjunker i politisk oförmåga

Markusplatsen i Venedig översvämmad.
Markusplatsen i Venedig översvämmad. Foto: Mirco Toniolo/TT

Venedigs borgmästare skyller stadens översvämningar på klimatförändringar. Riktigare vore att säga att det är ekonomin och politiken som får detta världsarv att sjunka.

Under strecket
Publicerad

Vita masker, trekornshattar och svarta slängkappor är typiska souvenirer i Venedig.

Foto: Manuel Silvestri/TTBild 1 av 1

Sedan minst 200 år sägs Venedig gå mot undergången: ryktet skapades år 1797, när republiken upplöste sig själv innan Napoleons trupper ockuperade staden. Fransmännen rättfärdigade då sitt intåg med argumentet att de enbart gav ett fallfärdigt bygge den sista stöten. Efteråt förvandlades ursäkten till ett självständigt motiv, som bara räcktes vidare: från Lord Byron till Thomas Manns ”Döden i Venedig” (1912) till Nicholas Roegs film ”Don’t look now” (1973). Och så har det fortsatt fram till i dag, fram till alla vita masker, trekornshattar och svarta slängkappor som i hundratusentals exemplar säljs i Venedigs souveniraffärer.

Sanningen är dock att Venedig inte alls skulle gå mot undergången om inte staden hade underkastats moderna ekonomiska intressen. Lagunen sköttes under många århundraden så att den bildade ett ekologiskt system, som stabiliserade sig självt. Undergången, bokstavligen, började först kring år 1920, när man började bygga industrihamnen och petrokemiska fabriker på fastlandet, mitt emot den gamla staden.

Annons
Annons
Annons