Annons
Recension

Grymma aprilVendettans vanvett skördar ännu ett offer

Under strecket
Publicerad

”Han frös om fötterna, och var gång som han försökte röra på sina domnade ben hörde han småstenarnas rastlösa knastrande under fotsulorna.” Så låter den första meningen i Grymma april, Ismaïl Kadarés nya till svenska översatta bok. Det är inte uteslutet att författaren låtit sig inspireras av en av förra århundradets största romaner, Boris Pasternaks ”Doktor Zjivago”, som börjar på följande sätt: ”De gick och gick och sjöng ‘Eviga minnet‘, och när de gjorde uppehåll i sången var det som om fötterna, hästarna och vindstötarna förde den ständigt upprepade melodin vidare”.

Han som försökte röra på sina domnade ben och på så vis befria sig från en förstelning som klavbundit inte bara honom där han frysande stod i bakhåll utan också generationer av hans familj, århundraden igenom, heter Gjorg Berisha, är 26 år gammal och skall strax mörda en man. De som gick och gick och sjöng ”Eviga minnet” skulle begrava hjältens mor och samtidigt den ständigt upprepade melodin, det vill säga det tyngande, förlamande minnet av det eviga Ryssland. Stagnationen kan yttra sig på olika sätt.

Annons
Annons
Annons