Annons

Vemodigt farväl till cd-samlingen

Under strecket
Publicerad

Det är väl något år sedan nu, som jag packade ned alla skivor i flyttkartonger och ställde upp på vinden. Det var bara tillfälligt, jag skulle måla om hemma, och jag har väl intalat mig själv att jag ska bära ned de där lådorna någon dag. När jag satt upp några nya hyllor, eller när jag flyttat, har plats. Men tiden har gått, det har inte blivit av, jag har så mycket på datorn ändå, och det mesta går att hitta streamat...

Och så en dag nyligen, jag var hemma hos en vän på fest, en helt vanlig: proppfull etta, vinflaskor och hits på Spotify. Min blick föll på cd-hyllan som täckte en halv vägg och den kändes så... gammeldags. Som ett fönster in i en annan era. Jag gick inte fram och drog med fingret över skivryggarna, men jag tänker mig att det skulle ha fastnat lite damm på fingret. Som ett sådant där gammalt hus i filmer, där någon täckt möblerna med vita skynken och låst dörren för gott, så kändes skivhyllan. Och mina egna hyllmeter cd:s har omärkligt fasats ut ur mitt liv.

Annons
Annons
Annons