Annons

Fabian Kastner:Vem vill väl vara intellektuell?

Om det finns intellektuella så finns de inte hos oss, åtminstone inte nu längre. Denna uppfattning präglar de flesta kulturer, men bottnar i att ordet ”intellektuell” misstolkas, skriver den brittiske idéhistorikern Stefan Collini i en ny bok om det känsliga begreppet.

Publicerad

Svenska intellektuella simmar i flock och vänder i flock. Det är typiskt svenskt. Svenskar är så blyga och konflikträdda. De så kallade intellektuella bevakar bara sina positioner, refererar hellre till någon fransk innetänkare än uttrycker egna åsikter. Egentligen finns inga riktiga intellektuella längre. Bara tyckare och estradörer. Annat var det på Olof Lagercrantz tid. Annat är det i Paris! Där diskuteras det på djupet. När man läser Le Diplo blir man pinsamt medveten om fattigdomen i den svenska intellektuella debatten både vad gäller viljan att ta ställning och förmågan att argumentera på djupet.

Klagokören som beskärmar sig över ”de intellektuella” upphör aldrig att bräka. Man behöver inte ögna igenom många artiklar i arkiven för att få kläm på melodin. Svenska intellektuella är ängsliga och osjälvständiga. De håller verkligheten på behörigt avstånd. De är dåligt informerade. De har fastnat i stelnade tankefigurer. De tiger ihjäl viktig vetenskap. De saknar historiskt perspektiv. De saknar brett inflytande. De saknar kontakt med den svenska folksjälen.

Annons
Annons
Annons
Annons