Annons
X
Annons
X

Vem vill betala för min helkväll med Babben?

Babben Larsson.
Babben Larsson.

Idag är det en bedrift att lyckas vara ignorant. Bara att gå till jobbet blir en utmaning. I entrén till tunnelbanan får man tränga sig förbi en flock gratisnyhetsutdelare. Lyckas man säga nej, så frestar alltid några exemplar av gratisnyheterna på handtaget under vagnfönstren. Och uppe vid tunnelbaneutgången står ytterligare en drös med utdelare. När man sen loggar in på datorn på jobbet – ännu mer nyheter.

Ändå framhålls behovet av nyheter ofta av anhängare av public service. Argumentet är ohållbart, som alla kan se. Detta är inget nytt – TT har ju levererat pålitliga nyheter sedan Hedenhös, även i public service – men det moderna medielandskapet gör det tydligare.

De andra argumenten är också otillräckliga. Det behövs medier som står fria från kommersiella intressen, menar man till exempel. Men sponsringen är omfattande och oblyg, och program dräller av produktplaceringar. Public service törs vara nyskapande, sägs det, men ärligt talat kan det nyskapande räknas på fingrarna, och oftast känns det snarast som att public service efterapar det etablerade och kommersiella. För minoriteter kan public service vara viktigt, men sker det egentligen på ett effektivt sätt? Public service är oumbärligt för det demokratiska samtalet, säger någon, trots att det är TV8 som har både Lars Adaktusson och ett dagligt utrikesmagasin.

Annons
X

Men att public service producerar folkbildning och omistliga kulturella värden är väl ändå sant? På lördag kväll, på bästa sändningstid, representeras i så fall detta av komediserien Svensson, Svensson tätt följt av pratprogrammet Babben & Co. Inget ont om underhållning, men jag är säker på att om man gick ut på gatan med en insamlingsbössa och sade att man skramlade till sin egen mysiga hemmakväll med Babben Larsson så skulle bidragsviljan vara ganska sval.

På ett ambitiöst seminarium om public service i torsdags, ironiskt nog arrangerat av Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse, som äger den seriösa privata aktören Axess TV (och tidskriften Axess som ägnar senaste numret åt samma tema), förespråkades en reform som skulle kunna få ovanstående kritik att minska i kraft. Vilket ju borde locka anhängare av public service.

Ursprungligen uppstod licenssystemet för att det saknades en bra betalningsmodell. De som inte tittade skulle slippa betala, varför avgiften kopplades till tv-innehav i stället för till skattsedeln. Under monopolet var detta rimligt, för ingen kunde använda sin apparat till att titta på något annat än de statliga programmen. Idag ser medielandskapet annorlunda ut. Man kan äga tv för att titta på enbart BBC eller Al Jazira. I och med digitaliseringen har också möjligheten uppstått att ta betalt enbart för de hushåll som tittar. Man skulle kunna prenumerera på public service, precis som man prenumererar på Canal Plus.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Säkert skulle nästan alla hushåll välja att göra det, för svensk public service håller hög klass när det väl produceras något bra. Företagen skulle få en starkare relation till tittarna och lyssnarna, och bli tvungna att hålla vad de lovar. Och kritiken, att man tvingas betala för något som man inte utnyttjar, skulle blekna om betalningen var frivillig. Kvar skulle enbart finnas argumentet att staten inte är en lämplig företagare, men det kan ju fördras i andra fall.

    Den statliga public service-utredningen är klar om ett drygt halvår. I den bästa av världar skulle den föreslå ett smalare public service, mer fokuserat på kärnuppgifterna. Det känns dock avlägset. Men den skulle kunna föreslå ett avskaffande av det som är fundamentalt orättfärdigt: licensen. Det skulle public service må bra av.

    Annons
    Annons
    X

    Babben Larsson.

    Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X