Annons
X
Annons
X

Vem tar hand om ledighetslinjen?

MILJÖPARTIET | FÖRNYELSEN PÅ VÄNSTERKANTEN SKER HOS MP

Med viss sorg konstaterar jag att tiden då miljöpartiet var ett kufiskt ledighetsparti är förbi. För oavsett om man har gillat de udda inslagen i mp:s politik eller ej, så har de bidragit till att belysa politiken och avslöja dolda vinklar och vrår. Debatterna kring friår, medborgarlön och 35-timmarsarbetsvecka har åskådliggjort skillnader i hur de olika partierna uppfattar kopplingen mellan rättigheter och skyldigheter i en gemensamt finansierad välfärd. Man skulle rentav kunna säga att miljöpartiets ledighetslinje och det faktum att socialdemokraterna så lättvindigt köpte den (till exempel genom friåret) är en av anledningarna till att arbetslinjen blev ett så övertygande argument i valrörelsen 2006. Väljarna såg hur maskorna gick i den socialdemokratiska väven.

Ledande miljöpartister återkommer gärna till ordet ”framtidsinriktat” när de beskriver sin ambition att utgöra regeringsalternativ med s. Ordet upprepades även av språkröret Peter Eriksson i Ekots lördagsintervju, men partiets EU-parlamentariker Carl Schlyter lät sig inte förföras. I skarpa ordalag anklagades partiledningen för att sudda ut partiets profil. Språkrörens nya EU-vänliga attityd stod i skottgluggen, men också det faktum att man inte längre driver 35-timmarsarbetsveckan och medborgarlönen.

–Man vill göra partiet mer aptitligt inför fler väljare och för att kunna bilda regering, sade Schlyter.

Annons
X

Självklart vill man det. Eriksson och Wetterstrand må protestera mot tolkningen, men för oss andra är det uppenbart att förnyelsearbetet på vänsterkanten sker hos mp, inte hos s. Alla eventuella stötestenar ska filas ned. Mp är helt enkelt på väg att bli sossar. Förvisso mer sympatiska och mindre maktfullkomliga, men dock.

I socialdemokraternas förändringsarbete syns ingenting om hur man tänker kring kopplingen mellan rättigheter, skyldigheter och välfärd. Det finns ingen röd tråd, bara ängsliga plankningar och tilltrasslad retorik. När Alliansen inför vårdnadsbidrag frågar s förnumstigt hur detta bidragsutdelande stämmer med arbetslinjen. En snygg retur, men förståelsen för människors vardag är frånvarande.

Den förståelsen har mp faktiskt haft. Förslagen var godtyckligt hopkomna och saknade respekt för att statens utgifter är människors skatteinbetalningar, men utgångspunkten att människor behöver tid att vara fria bör slå an en sträng hos väldigt många borgerligt lagda personer. Arbetslinjen innebär faktiskt inte att vara emot ledighet – tvärtom. Att låta människor behålla mer av sina pengar och skapa marginaler som ger handlingsutrymmet att ta en ledig dag utan att blanda in Försäkringskassan är en borgerlig ledighetslinje väl värd att värna.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    I ärlighetens namn har Alliansen emellanåt viftat väl ivrigt med arbetslinjens fana. När Sven Otto Littorin instiftar utmärkelsen årets arbetare är det för mycket. Över gränsen är vi också när Anders Borg motiverar en höjd alkoholskatt i EU med att ”Det är viktigare att folk arbetar än att de super.”

    Tillståndet ”ledig” kräver dock att det finns en motsats. Urholkas den blir ledigheten inte mycket värd. Det s-märkta styret bjöd främst på ofrivillig ledighet i ams-åtgärdsformat – en föga njutbar, men väldigt dyr sort. I helgen föreslog socialdemokraterna förlängd och kvoterad föräldraförsäkring med en månad.

    Mönstret går igen. Folks liv ska snöras så hårt att de kippar efter andan. Därefter räcks ett ransoneringskort med 30 andetag fram. Den som redan är blå i ansiktet tackar förstås ja, men njuter knappast av upplägget.

    Sanna Rayman

    , sanna.rayman@svd.se

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X