Annons

Lisbeth Sachs:Vem som ska få leva är en svår och ovan fråga

Ambulans på väg in till Intensivvårdsakuten vid Karolinska sjukhuset i Solna.
Ambulans på väg in till Intensivvårdsakuten vid Karolinska sjukhuset i Solna. Foto: Patrik Österberg/TT

Kommer gamla och svårt sjuka att lämnas därhän när coronakrisen når sin kulmen, och vem ska ta de enskilda besluten? Möjligheterna att lyckas vända en svår situation för den sjuka måste stå i fokus – men hur säkert är ett sådant avgörande?

Under strecket
Publicerad

Vem ska leva? Frågan väcker olust och kan tyckas provokativ men är en realitet där val måste göras när resurser är ändliga. Den har funnits i alla tider och sammanhang. Antropologer har genom historien gjort fältarbete i olika delar av världen och där kommit i kontakt med frågor som rör liv och död. Såväl vid livets början som dess slut finns hos varje grupp människor sätt att såväl förklara som hantera händelser som rör överlevnad. Oftast har man inte ansett sig ha något val därför att resurserna varit obefintliga.

Traditionen att inte behandla funktionshindrade barn har, liksom till och med relaterade barnamord, förekommit i olika delar av världen under människans historia. I det antika Grekland lämnade man missbildade barn på ett visst berg. Bland nomadfolk som kungerna i Kalahariöknen dödar man barn som föds innan det senast födda barnet har lärt sig gå. Olika ”praktiska” avgöranden ligger bakom sätt att hantera sådana avvikelser som gruppen inte kan hantera för att kunna fortleva. Det gäller också om det föds tvillingar medan det senaste barnet fortfarande ammas. Bland punan bah-folket på Borneo anses tvillingar utgöra ett socialt stigma och innebära rent fysisk fara för både mor och barn. Man försöker placera ett av barnen hos någon icke släkting, men om det inte lyckas lämnas barnet att dö.

Annons
Annons
Annons