Annons
X
Annons
X

Vem representerar vad i slaget om muslimerna?

ournalisten Evin Rubars dokumentär Slaget om muslimerna, som SVT visade förra söndagen och fortfarande visar på webben, har under veckan dragit på sig fyra anmälningar till Granskningsnämnden för radio och tv. Fler väntas. Det är förståeligt att den upprör.

Filmen illustrerar tydligt att religiösa ledare i exempelvis Stockholmsmoskén inte ska anses som företrädare för hela den grupp i samhället som vårdslöst brukar kallas muslimer.

Stäng

POLITISKA CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – Tove Lifvendahls kommentarer direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    ”Vi representerar muslimerna i Sverige”, säger exempelvis Abdirisak Waberi, ordförande i Islamiska förbundet (och riksdagskandidat för Moderaterna i Göteborg!). Men när Rubar frågar visar man sig företräda drömmen om en islamisk stat ”där politik och ekonomi styrs i enlighet med koranen”, där ungdomar inte får ha pojk- eller flickvän, där det inte är tillåtet med sex utanför äktenskapet, där dans och popmusik ska undvikas, och där mannen enligt de religiösa påbuden är familjens överhuvud.

    Annons
    X

    Att Ahmed Al Mofty, Islamiska informationsföreningens ordförande, försäkrar att den religiöst motiverade rätten att tillrättavisa hustrun med våld inte avser ”batong eller att hämta ett dammsugarrör och slå” hjälper knappast. Snarast undrar man vad som ledde hans tankar till just dammsugarröret.

    Förhoppningsvis slutar valda ledare som Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin hädanefter att klumpa ihop folk i grupp, och med att betrakta religiösa ledare som talesmän. De som slarvigt kallas muslimer är i regel mer sekulariserade och representerar sig själva utmärkt i allmänna val.

    Så långt håller nog de flesta med. Dokumentärfilmens underliggande resonemang är dock mer problematiskt.

    De religiösa ledarna är vad som kallas ”moderata islamister”. Med det menas att de med politiska demokratiska medel vill påverka samhället till förmån för den egna trosuppfattningen. Med deras religionssyn innebär detta att muslimer bör leva enligt de religiösa Sharia-lagarna, varför de lagar som gäller oss alla över tid bör anpassas i den riktningen.

    Men de som Rubar pekar ut är inte bara ”moderata islamister”. De är också några av landets mer erkända uttolkare av vad vi i vardagligt tal kallar islam. Alla vet förstås att islam kan se ut på många olika sätt, att de intervjuade herrarna inte har tolkningsföreträde och att somliga imamer kan uttrycka sig mer nyanserat än andra, men det går inte att förneka att den syn de ger uttryck för ligger inom ramarna för vad vi normalt kallar islam. Om troende sluter sig samman, startar församling, bygger en moské och anställer en imam, så är det inte förvånande om denne har samma syn på manlig överhöghet eller koranens och den islamiska rättens orubblighet.

    Vad Rubar brännmärker som islamism är förvisso konservativ men alldaglig organiserad religionsutövning. Både om hon har fel, och om hon har rätt, så är det värt en debatt.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X