Man kan himla med ögonen över spanjorerna och italienarna, krumbukta sig, sucka, stöna och säga: "ja se vilka bakåtsträvare, stolta, tjurskalliga!" En föreställning värd en statyett.
Man kan bli tårögd över språkdebatten i Bryssel. Tjänstemän som bekymras över översättnings- och tolkningskostnader, osmidig administration och skattebetalarnas pengar (men sällan sina egna höga löner), ser språket som något mekanisk-tekniskt, ett i bästa fall funktionellt, socialt kommunikationsmedel. Allt vore lättare och billigare om man slog fast engelskan som unionens lingua franca, säger de. Förvisso.