Vem försvarar Strindberg i EU?
språkvägran I Bryssel himlas det med ögonen över Spaniens och Italiens vägran att gå med på att ett europeiskt patentsystem, som affärsvärlden längtar efter, bara ska skrivas på engelska, tyska och franska. Varför inte också på våra språk? undrar de.
Man kan himla med ögonen över spanjorerna och italienarna, krumbukta sig, sucka, stöna och säga: "ja se vilka bakåtsträvare, stolta, tjurskalliga!" En föreställning värd en statyett.
Man kan bli tårögd över språkdebatten i Bryssel. Tjänstemän som bekymras över översättnings- och tolkningskostnader, osmidig administration och skattebetalarnas pengar (men sällan sina egna höga löner), ser språket som något mekanisk-tekniskt, ett i bästa fall funktionellt, socialt kommunikationsmedel. Allt vore lättare och billigare om man slog fast engelskan som unionens lingua franca, säger de. Förvisso.