Annons

Vem driver barnens frågor?

Under strecket
Publicerad

samtal | Hugo Lagercrantz
Det är vanskligt att rikta kritik mot daghemssamhället. Nästan varenda svensk förälder under femtiofem har haft ungarna på dagis. Att påstå att institutionalisering inte alltid är det bästa för barnen - att det ibland kanske inte ens är bra - rör vid känslosträngar som vibrerar innerst inne.
Och vad menas förresten egentligen med dagiskritik? Att föräldrar skulle vara sämre i sitt värv bara för att de lämnar bort barnen ett antal timmar varje vecka?
Givetvis inte.
Att en mild invändning mot sakernas tillstånd ändå måste börja i en sådan friskrivningsklausul säger dock en hel del om hur känslig frågan är.

Hugo Lagercrantz är professor och överläkare på Astrid Lindgrens barnsjukhus och expert på nyföddhetsmedicin. Han intresserar sig mycket för de små barnens utveckling och har nyligen utkommit med boken I barnets hjärna.
Och professorn menar att barn inte bör sättas på dagis innan de fyllt två år.
”Till dess behöver barnen knyta få och nära relationer. Att utsättas för stora
grupper och personal som kanske blir utbytt med jämna mellanrum innebär stimulans som de minsta inte kan hantera.”
I stället bör barnets första två år ägnas åt få och nära relationer. Det är genom sådana de lär sig närhet och de viktiga gränsdragningarna mellan jaget och andra personer.
Ett annat problem med dagis är att en ganska stor minoritet av barnen lider av ständiga infektioner. Att detta kan verka hämmande på utvecklingen är givet - det är bättre att leka än att ligga till sängs.

Annons
Annons
Annons