Annons
X
Annons
X

Vem bryr sig om hemlösa svenskar?

I debatten om hemlöshet och utsatthet, glöms nu svenskar ofta bort, skriver journalisten Carl Öström, som varnar för att grupper ställs mot varandra.

BRÄNNPUNKT | HEMLÖSHET

Ett grundläggande problem är att hjälpresurserna varit i stort sett oförändrade, både personellt och pengamässigt.
Carl Öström

I debatten verkar allt fokus riktas mot hemlösa EU-migranter, framför allt romer. De syns överallt i landet och väcker känslor, både positiva och negativa. Det är ingen tvekan om att romerna är en av de mest marginaliserade folkgrupperna i Europa. Många vill hjälpa dem, vilket är positivt. Men i sammanhanget har hemlösa svenskar fört en undanskymd tillvaro, precis som tidigare.

Enligt Socialstyrelsens kartläggning lever drygt 4 000 personer i hemlöshet i Stockholm, varav ungefär 20 procent i akut hemlöshet. Det innebär ungefär 800 personer. Enligt Stockholms stad, som genomför en årlig undersökning där den senaste matningen som presenterades i augusti 2012 visade att inte mindre än 2 866 personer levde i hemlöshet i huvudstaden. Siffrorna finns sammanställda i en rapport från Stockholms Stadsmission, Hemlös 2013. Där noteras det att både Socialstyrelsens och stadens siffror inte omfattar EU-migranter och bör tolkas försiktigt eftersom båda undersökningarna bara omfattar korta tidsperioder. Siffrorna är troligtvis en underskattning.

Annons
X

**Orsakerna till svenskars **hemlöshet är många: Allt från arbetslöshet, missbruk och psykisk ohälsa till skilsmässor. Under senare tid har inslaget av utförsäkrade och fattigpensionärer blivit allt större – ett resultat av den nyfattigdom som skapats genom den politik som kallas arbetslinjen. Fattigdomen har också gjort att många dras med skulder.

”Vem tänker på oss, det är bara romer och romer”, säger Hasse, en av de hemlösa svenskarna, till mig. ”Vi kanske sköter oss för bra och syns för lite. Skulle jag lägga mig på Plattan (Sergels torg) skulle jag bli bortkörd av polisen inom en timme. Tidningarna och politikerna skulle inte bry sig, inte ens om vi var ett helt gäng.”

Många av de hemlösa skulle kunna klara av att betala ett boende till rimlig hyra. Egen bostad kunde också vara en drivkraft för att hålla sig utanför missbruk. Men den skriande bostadsbristen och allt högre krav från hyresvärdarna har gjort eget boende omöjligt. Inte heller andrahandsmarknaden är ett alternativ. Alliansregeringen släppte i praktiken hyressättningen fri. Hyrorna har rusat och det finns alltid ett krav på en deposition av flera månadshyror.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Politiker brukar ibland hänvisa till att det finns en ”tak över huvudet-garanti”, som finns i en del kommuner. Har du ingenstans att bo ska du kunna få plats på ett härbärge. Men i Stockholm fungerar ”garantin” inte i praktiken. Här finns mer än 800 akut hemlösa svenskar, men sedan länge bara drygt 200 platser på härbärge. Däremot har det på senare tid öppnats flera härbärgen enbart avsedda för EU-migranter.

    Nu går visserligen två företrädare för Stockholms nya styre, social- respektive bostadsborgarrådet ut med att det ska bli förändring. ”Den som är utestängd från den vanliga bostadsmarknaden kan få ett förstahandskontrakt via staden”. Stadens allmännytta ska inte längre få ställa lika höga krav på hyresgästers ekonomi och Stiftelsen hotellhem ska förmedla kontrakt och eventuellt stå för dem. Liknande signaler har hörts tidigare, utan märkbart resultat.

    Vår hjälpsamhet kan också slå snett. Många hemlösa svenskar skaffar sig pengar genom att sälja de hemlösas tidning, i Stockholm heter den Situation Stockholm. Försäljningen är reglerad, vem som helst får inte sälja tidningen och de måste öppet bära ett speciellt kort. Försäljarna får tilldelade försäljningsställen och måste följa vissa regler. Tidningens gatuvärdar kontrollerar att reglerna följs.

    Nu har även romer börjat sälja tidningar, Sofia och Romfolk ,som de får hjälp att producera här i Sverige. Tiggeriet har kompletterats med tidningsförsäljning. Men försäljningen verkar vara helt oreglerad. Romska tidningsförsäljare dyker upp överallt, på matställen, i tunnelbanevagnar och i några fall används aggressiva försäljningsmetoder. Ingen verkar kontrollera försäljningen, den fortgår bara.

    Ett grundläggande problem är att hjälpresurserna varit i stort sett oförändrade, både personellt och pengamässigt. När en större del av resurserna måste användas för fler grupper, som migranter och flyktingar, blir mindre resurser över till de ”gamla” grupperna. När utsatta grupper ställs mot varandra riskerar man dessutom konflikter mellan dem. Det är ett välkänt sociologiskt fenomen.

    Bristen på resurser och särbehandling av vissa grupper riskerar att öka främlingsfientligheten och kan dessutom spela främlingsfientliga grupper i händerna. Det är inget som vi önskar.

    CARL ÖSTRÖM

    journalist

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X