Vem bryr sig om arkeologin?

Under strecket
Publicerad
Annons

Länsstyrelserna kan ge tillstånd för ingrepp i en fornlämning, men kan då också kräva att den först undersöks på exploatörens bekostnad. Det kallas uppdragsarkeologi. Modellen kritiseras nu av riksdagens revisorer i rapporten Arkeologi på uppdrag.
Ett problem är Riksantikvarieämbetets dubbla roller. Myndigheten styr uppdragsarkeologin genom föreskrifter och rekommendationer. Den svarar dessutom för tillsyn och kan överklaga beslut fattade av länsstyrelserna. Samtidigt ansvarar Riksantikvarieämbetet för landets mest omfattande arkeologiska uppdragsverksamhet. Myndigheten är alltså både övervakare och utförare när det gäller uppdragsarkeologi.
Länsstyrelserna ska inte tillämpa lagen om offentlig upphandling inom arkeologin, men däremot ska ett anbudsliknande förfarande tilllämpas vid större uppdrag. Det finns minst 36 organisationer i landet som bedriver arkeologisk uppdragsverksamhet, varav ett antal i privat regi, men allt färre uppdrag ges till privata utförare. Riksdagens revisorer noterar att
användningen av det anbudsliknande förfarandet har minskat från 32 procent till 12 vid stora uppdrag. Vid mellanstora uppdrag förekommer konkurrensutsättning nästan inte alls.
Dagens ordning är otillfredsställande av flera skäl. Ingen vet om kostnaderna för arkeologi är rimliga. Möjligheterna till insyn i beslutsprocessen är begränsade. Det finns intressekonflikter i Riksantikvarieämbetets uppgifter. Staten är dessutom ”en svag beställare av arkeologiska undersökningar och en passiv mottagare av de arkeologiska resultaten”. Drygt 3 000 arkeologiska undersökningar har ännu inte slutredovisats, trots att de i vissa fall genomfördes för flera decennier sedan.
Länsstyrelserna har i dag inga incitament att begränsa undersökningarnas omfattning eller kostnader. Exploatören betalar notan, och får finna sig i länsstyrelsens beslut om vem som ska utföra uppdraget. ”Ett anbudsförfarande”, noterar Riksdagens revisorer, ”innebär endast ökad administration för länsstyrelserna, som inte får ta del av de
kostnadsminskningar en upphandling kan ge.”
Revisorerna föreslår en annan modell: Skilj för det första Riksantikvarieämbetets arkeologiska uppdragsverksamhet från myndigheten. Ge sedan exploatörerna ansvaret för att upphandla undersökningarna.
Kritiken och förslagen förtjänar att tas på allvar. Frågan om uppdragsarkeologi kommer aldrig att diskuteras i en valrörelse. Det betyder inte att den är oviktig.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons