Annons
X
Annons
X

Vem blir lycklig av klapplösa jular?

Under upptakten till julen når handeln en höjdpunkt. Säkert som amen i kyrkan tas detta till intäkt för kritik av kommersialism och konsumism.

Att vissa troende kristna oroas över att julens andemening går förlorad i jakten på julklappar och framdukandet av överdådiga julbord må vara begripligt. Men även om julfirandet betecknas som en kristen högtid, innebär det inte att alla firar jul enbart av den anledningen. För många är julen helt enkelt en tid för samvaro, omtanke och närhet – därav inneslutenheten i den lilla världen, julklapparna och det gemensamma firandet.

Mindre sympatisk, och vilande på betydligt lösare grund, är fördömandet av julhandeln som ett uttryck för kommersialismens skadliga verkningar på människor såväl materiellt som andligt. Visst får man tycka att alla skulle må bättre av att konsumera mindre, och självklart kan man söka övertyga sina medmänniskor om ett sådant livsval. Men det är inte sannolikt att kakaoodlarna i Afrika skulle få det bättre materiellt om vi gav bort färre chokladaskar till jul – eller att arbetarna i silkesindustrierna i Kina, Indien och Uzbekistan skulle tacka oss för att de fick mer tid över till meditation ifall vi avstod från att ge bort en slips till far och en sjal till mor.

Annons
X

Den som beklagar att människor spenderar pengar på sådant som de egentligen inte behöver anser sig uppenbarligen besitta förståndsgåvor utöver vad skaparen har förlänat oss andra. Ty denna hållning innebär att vederbörande tycker sig ha mer kunskap om våra behov än vi själva. Så kan det vara när det handlar om föräldrar och barn, men i vuxenvärlden är det förmätet att se sina medmänniskor som barnungar.

Den logiska följden av kritiken mot förment fel sorts kommers och handel är överflödsförordningar, olika slags konsumtionsförbud. Under 1700-talet kungjordes det närmare 60 sådana i Sverige, och ett omfattande angiverisystem kom i bruk för att säkra efterlevnad av förbuden.

Ulla Winblads förlaga i verkligheten – Maria Kristina Kiellström, Maja-Stina – blev 1767 ställd inför rätta för att ha varit klädd i en pelisse (broderad jacka av husarsnitt) av siden. En överflödsförordning förbjöd fabriksarbeterskor att bära siden, och straffet var 20 riksdaler silvermynt i böter samt att sitta i stocken.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Maja Stina undgick straff genom att skaffa ett intyg på att hon var anställd i fabriksägarens hem. Andra förordningar reglerade konsumtion av choklad, te och kaffe eller hur många rätter som fick serveras på bröllop eller storleken på spegelglas man fick köpa.

    Att vi numera kan köpa fritt efter förmåga och behov är ett uttryck för att förhållanden som gör människor lyckligare finns på plats: bättre ekonomiska villkor, friare samhällen, ökad acceptans av olikheter.

    Våra materialistiska samhällen, som julhandeln hävdas manifestera, kan kontrasteras mot de platser i världen där människor inte har råd att köpa presenter till varandra. I dessa samhällen är människans liv, närmast utan undantag, fattigt, plågsamt, brutalt och kort.

    Thomas Gür är företagare och fri skribent.
    thomasgur@hotmail.com

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X