Illustration: Moa Hoff
Illustration: Moa Hoff

”Vem är jag om jag inte arbetar? Ingen alls”

Stormen är här, säger Björn Eriksson, hälso- och sjukvårdsdirektör i Region Stockholm. Men i Annah Björks storm är det alldeles stilla.

Publicerad

Det är februari 2020 och jag är fortfarande ovetande. Lycklig, men det förstår jag ännu inte. På onsdagen åker jag med popbandet Hov1 på en spelning och skivsignering i Malmö, det ska bli ett reportage i SvD. När deras spelning övergår till efterfest reser jag vidare till Kastrup och övernattar på flygplatshotellet. Jag lämnar Köpenhamn för Oslo dagen därpå för den internationella musikfestivalen och konferensen by:Larm, och jag är inbjuden att tala på den största scenen om min bok ”Ni måste flytta på er” – om kvinnor i musikindustrin och sexism i musikbranschen. Under tre dagar avlöser konserter, seminarium, prisutdelningar och mingel varandra i den norska huvudstaden. Jag är bjuden på middag i en liten lägenhet tillsammans med Pitchforks New York-baserade chefredaktör och The Guardians musikredaktör och jag trängs med nordiska kollegor framför scener på minimala klubbar tills långt efter midnatt. Veckan efter besöker jag Jönköping, Skene och Göteborg och gör föreläsningar med avstamp i boken, samt medverkar i en poddinspelning. Det är livet.

Sedan går larmet. Stormen är här, säger Björn Eriksson, hälso- och sjukvårdsdirektör i Region Stockholm.