Annons
X
Annons
X

Vem är feminist i dag?

Feminismen | Omprövning

Feminist? Javisst, hojtar rubriken över Aftonbladets mittuppslag där Göran Persson fräckt påstår att han har varit feminist ända sedan han blev socialdemokrat. Feministdebatten våren 2001 står det på mappen som har legat underst i en av skrivbordshögarna.
Det första klippet är alltså från Aftonbladet, daterat den 8 april. Även Björn Rosengren går med på att kalla sig feminist, givet att det står för jämställdhet mellan könen, ingenting annat. Dåvarande moderatledaren Bo Lundgren är inne på samma spår.
Ett reservationslöst ja svarar däremot Gudrun Schyman, Liza Marklund och Mona Sahlin. En tillägger ”jag är stolt över att vara feminist”. Gissa vem?

Till och med Jan Guillou kallade sig feminist. Ett tilltag som han några veckor senare får nerkört i halsen efter att ha pekat ut SVT-profilerna Kattis Ahlström och Charlotte Permell som fuskande barnbokstalande blonda bimbosar.
Fyra år senare skriver Guillou krönikor där han strimlar Feministsverige på längden
och tvären. Feministiskt initiativ har skapat ett farsartat kaos, summerade nyligen Guillou läget (AB 18/9).
En som redan för fyra år sedan tyckte att feministvurmandet hade ”gått för långt” var drottning Silvia. Politiskt inkorrekt ansåg hon att ”man ska vara feminin”. Jag vågar inte tänka på vad drottningen skulle ha svarat på samma fråga i dag.

Annons
X

Alf Svensson vägrade tjurigt att kalla sig för feminist, medan Carl Bildt menade att han nog hellre var marxist. Ett dråpligt svar om man betänker att feministernas prat om patriarkatets diktatur har inspirerats av det kommunistiska samhällets idé om proletariatets diktatur som ett grymt men nödvändigt mellanled i väntan på den totala jämlikhetens lyckorike.
I vänsterpartiets husorgan Vänsterpress (5/2001) påpekar en Maria Jansson att vänstern gör det svårt för sig genom att lägga lika mycket vikt vid kön som vid klass. Vad som behövdes enligt Jansson var snarare en ”separat organisering av kvinnor”.
Fyra år senare blir Maria Jansson bönhörd, och det med råge.
I höstas upphöjde Feministiskt initiativs årsmöte Jansson till ledamot av Fi:s styrelse.
I förra Veckans Affärer intervjuas Gudrun Schyman om Feministiskt initiativs näringspolitik. Fi har inte hunnit skaffa sig någon bestämd uppfattning, men på frågan om varför så många ledande kvinnor i näringslivet motsätter sig kvotering till bolagsstyrelserna svarar Schyman: ”Många vill inte se sig som en del av en underordnad grupp, som ett offer, det är inte så kul”.

Att det finns kvinnor som i likhet med mig vägrar uppfatta sig själva som strukturellt underordnade och förtryckta, är ingen nyhet. Det är däremot att Fi:s hbt-frontfigur Tiina Rosenberg har samma uppfattning. I DN (17/9) dömer hon osentimentalt ut ”offermentaliteten” som ett problem för feminismen. Detta då privilegierade kvinnor inte är några offer. Fast kvinnliga näringslivstoppar ska ändå kvoteras till bolagsstyrelserna om Fi får bestämma?
Tonläget i feministdebatten var uppskruvat redan för fyra år sedan. Men då som nu ville kvinnorna t ex
inte alls dela föräldraledigheten lika med männen. Och lika lite då som nu var det storleken på lönekuverten som avgjorde, utan kvinnors vilja att vara hemma med barnen.

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X