Annons
X
Annons
X

Vaxholm var väsen för nästan ingenting

LAVALUTREDNINGEN | DANSAR INTE

På LO är man kritisk, liksom hos Byggnads och TCO. Svenskt Näringsliv grymtar. Unionen också. På Saco verkar de ganska nöjda. Vänsterpartiet är det naturligtvis inte. Vad kan man utläsa av reaktionerna på förslagen som Lavalutredaren Claes Stråth presenterade igår? Tja, kanske att när alla muttrar och ingen är helt nöjd så har man förmodligen landat ganska rätt. Åtminstone i förhållande till direktiven.

Direktiven är pragmatiska och har i princip samma strategi som jag när jag inte städat på väldigt länge. Det vill säga: Dansa inte i vardagsrummet, då yr dammet upp och syns! Och utredningen dansar inte, utan tassar försiktigt mellan dammråttorna. Det fungerar hyfsat.

Med utgångspunkten att inte stöka till det i den svenska modellen landar förslaget i en lösning där stort ansvar läggs på parterna. Ska man sammanfatta förslaget i en enda mening är det väl ”Ni måste tala tydligt med varandra” som bäst beskriver innehållet.

Annons
X

Det betyder tex att facken inte kan kräva undertecknade kollektivavtal om företagen redan upp­fyller de svenska miniminivåerna (man väljer med andra ord inte att lagstadga en minimilön). Det ­betyder också att de svenska avtalen måste vara transparenta och förutsebara samt att de utländska arbetsgivarna i sin tur måste kunna uppvisa och ­bevisa att deras ­avtal är i nivå med de svenska när så krävs.

Det är inget orimligt med den saken, men det förutsätter att alla parter verkligen är ansvarstagande och har sinne för proportioner. Upprinnelsen till hela denna utredning är emellertid ett av många ­exempel på att så inte alltid är fallet.

Upprättelsen för de lettiska byggnadsarbetare som fick utstå glåpord i Vaxholm – och för företaget Laval un Partneri som gick i konkurs – kommer egentligen inte nu, utan levererades snarare för ganska exakt ett år sedan. Då fällde EU-domstolen sin dom, vilken konstaterade att de stridsåtgärder som Byggnads vidtog i Vaxholm i november 2004 inte var förenliga med EU-rätten. Om man nu över huvud taget kan tala om upprättelse när konkursen sedan länge är ett faktum för själva företaget.

När det gäller lex Britannia, som även den underkändes i Lavaldomen, förordar utredningen egentligen inte mer än att den inte längre ska tillämpas mot länder inom EU:s ekonomiska samarbetsområde. Stridsåtgärder mot ”tredje land” blir således tillåtet även i fortsättningen. Inte särskilt trevligt, men utredningens första prioritet är som sagt att göra så små ingrepp som möjligt och inte yra upp damm.

”Vi har försökt få en bild av vid vilken typ av verksamhet utstationering förekommer och utstationeringens omfattning”, skriver utredarna. Helt enkelt, vilka just nu pågående arbeten och omständigheter kan de här förslagen kan tänkas inverka på?

Under hösten 2008 har det enligt Byggnads funnits cirka 1050 utstationerade arbetstagare i landet. Antalet elektriker på tillfälligt besök uppskattas till 280 stycken och av siffrorna från IF Metall att döma finns det inom deras branschområde ungefär 1500 personer. Låt oss räkna högt och säga att det är 3000 tillfälligt arbetande personer under ett halvår. Personer som kommer hit, gör ett jobb och åker hem. Personer som vill göra exakt detta, sannolikt helst utan att bli utskällda och utbuade.

Ställd inför detta är det svårt att inte tänka ­tanken att hela fallet Vaxholm och Laval bara har varit mycket väsen för nästan ingenting. En protektionistisk styrkedemonstration från fackets sida. Som inte kan ­göras om. I alla fall inte mot ett land i gemenskapens värme.

Men nog skulle man önska att det inte gjordes mot några andra länder ­heller.

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X