Västerlandets bild av Grekland är kluven

Det drömda och det glömda Grekland. Å ena sidan idealiseras landet som Västerlandets vagga, å andra sidan ses det som en nation av fifflare. Marcus Priftis skriver om hur en ekonomiskt oförsvarbar stålbadspolitik gentemot Grekland försvaras med moraliska argument.

Uppdaterad
Publicerad
Den grekiska krisen analyseras inte på samma sätt som kriserna i Island, Baltikum eller USA, utan förklaras med befolkningens bristande moral.

Den grekiska krisen analyseras inte på samma sätt som kriserna i Island, Baltikum eller USA, utan förklaras med befolkningens bristande moral.

Foto: Staffan Löwstedt
Vi känner alla 1800-talets idé om Grekland som ett ideal-Hellas befolkat av högresta, ljushyllta européer och marmorvita skulpturer, där vetenskap, filosofi och konst frodades.

Vi känner alla 1800-talets idé om Grekland som ett ideal-Hellas befolkat av högresta, ljushyllta européer och marmorvita skulpturer, där vetenskap, filosofi och konst frodades.

Foto: National Geographic Creative/AOP
Annons

Förhandlingarna om den ekonomiska krisen i Grekland har i månader präglats av ömsesidig tjurskallighet. Premiärminister Alexis Tsipras och hans vänsterregering har trots ett uselt förhandlingsläge vägrat backa från sina vallöften om att bromsa åtstramningarna, och institutionerna EU, ECB och IMF har trots ett uselt facit för sagda åtstramningar vägrat vika av från inslagen väg. Morgondagens folkomröstning har redan orsakat åtskillig oro, och den grekiska situationen är dagligt förstasidesstoff i hela Europa.

Kring krisen hopar sig frågorna. En som sticker ut, så tillvida att den inte ställs om andra krisande ekonomier, handlar om Greklands plats i Europa. Har västvärlden en kulturell skuld till Grekland och därför ett moraliskt ansvar, som bland andra Stephen Fry hävdat? Eller är Grekland tvärtom en bråkig bastard som knappt hör hemma i Europa, än mindre i EU, som den tyska tidningen Die Welt skrev för ett par veckor sedan?

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons