X
Annons
X

Vasst på bruten svenska

Jonas Hassen Khemiri Ett öga rött 252 s. Norstedts. Ca 293:- Nästa person som använder ordet "Rinkebysvenska" får en gjutjärnspanna i skallen, läste jag nyligen på Expressens kultursida i en rolig notis angående Jonas Hassen Khemiris frekventa förekomst i media. Man förstår skribentens trötthet. Det finns ju ingen ände på hur gärna och mycket alla vi inom kulturetablissemanget vill visa att vi är fett nere med det mångkulturella samhället. Jag hade verkligen tänkt att inte ta upp det i den här recensionen, men jag måste göra det ändå. En författare som Jonas Hassen Khemiri är varje bokförlags och varje kulturjournalists våta dröm. Ung, halvtunisier (vilket torde passera som "invandrarbakgrund", även om Khemiri är född i Stockholm), snygg som få enligt vad jag kan se på författarporträttet. Och så skriver han ju på R...svenska. Förhandsintresset har varit stort i såväl smala som bredare medier. Han intervjuades i radions Kulturnytt månader innan boken kommit ut. I magasinet Damernas värld, som inte annars är direkt känt för sin litterära profilering, intervjuas Khemiri på en helsida. Bara som exempel. Alltsammans säger förstås något om hur mycket av "vi-och-dom"-mentaliteten som lever kvar i en kultur- och medievärld där den vita helsvenska medelklassen alltjämt fortsätter att vara norm. Men man kan också mer välvilligt säga att det stora intresset faktiskt tyder på en vilja att bredda det här begreppet, att släppa in flera världar. Mindre gynnsamma villkor kan man hur som helst debutera under. Å andra sidan har det förstås sina nackdelar. Bortsett från att man riskerar att söndergullas av välmenande kulturjournalister, så finns en överhängande risk att själva läsningen av boken grumlas. Därför lämnar vi nu mediecirkusen därhän och koncentrerar oss på Khemiris roman. Ett öga rött är en dagboksroman, och dagboksskrivaren är tonårskillen Halim. Han och hans pappa har, sedan mamman dött, flyttat från det invandrartäta Skärholmen till det medelklassiga Södermalm i Stockholms innerstad. Den vilsna Halim håller envetet fast vid sin arabiska identitet, redan från början ett slags andrahandsidentitet eftersom han är född i Stockholm. Han har högst bestämda åsikter i Palestinafrågan, han för ett privat korståg mot "svennefieringen" och regeringens integrationsplan, och han är grymt besviken på sin pappa, som han anser har övergett Kampen.

I sin dagbok skriver han på den brutna svenska som vi kallar R...svenska, trots att han egentligen kan perfekt svenska. Han har ett högst subjektivt förhållande till sanningen, och som läsare lär vi oss tidigt att ta såväl hans historier som hans språk med en nypa salt. Khemiri balanserar skickligt läsarens identifikation med huvudpersonen samtidigt som han - utan att förråda honom - låter oss se situationen utifrån: inte minst märks det i Halims pappa, som blir ett fint och nyansrikt porträtt av en trött, desillusionerad och i det svenska samhället tämligen integrerad person. För hur ser integration ut, egentligen, bortom politikernas hurtiga och ofta fyrkantiga program? Vilken identitet gör man avkall på och vilken konstruerar man? Khemiri skildrar dessa frågor ur en vagt politisk, men också personlig synvinkel. Frågorna som Halim brottas med är förvisso delvis specifika för personer med ursprung från andra länder, men också på ett plan giltiga för vilken identitetssökande tonåring som helst. Av flera skäl hoppas jag att den här boken når fram till många mycket unga läsare.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X