X
Annons
X

VASA - en dam i nöd

När skeppet sedan bärgades blandade sig dessa föroreningar med luftens fukt och syra och bildade svavelsyra, extra påhejade av 5000 nya järnbultar som slagits in i skrovet.
Redan i dag arbetar man med dukar dränkta med bikarbonat för att stoppa förstörelseprocessen.
Men det räcker inte. För att lösa problemet permanent måste ny forskning till.
De lärde måste komma fram till nya metoder för att få bukt med svavlet.

– Vi har sökt åtta miljoner till det här arbetet och nu går vi i väntans tider, säger chefskonservator Ingrid Hall Roth på statens sjöhistoriska museer. Vi behöver få svar på frågorna hur svavelsyran bildas, hur vi bäst kan ta bort den och hur vi permanent skall stoppa nybildningen. Dessutom vill vi gärna veta på vilket sätt järnet påverkar nedbrytningen av träet och hur vi bäst kan avlägsna de olika järnföreningarna.
En annan fråga som diskuteras är hur konserveringsmedlet kan ha påverkat nedbrytningen av träet. I flera års tid konserverades Vasa med polyetylenglykol och en tvåprocentig
tillsats av borsalter.
Skeppet besprutades kontinuerligt tills behandlingen avslutades år 1979. Dåtidens chefskonservator Lars Barkman ville fortsätta besprutningen av skeppet eftersom han ansåg att det inte var färdigkonserverat, men trycket från arkeologerna blev för stort.
Dessutom kunde han inte säkert lova när konserveringsprocessen skulle vara klar. Länge såg allt väl ut, men för två år sedan upptäcktes problemen.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X