”Värre göra skiva än föda hundra ungar”

Birgit Lindberg gjorde karriär som jazzpianist på 60-talet men tröttnade på musikerlivet och hoppade av. Det dröjde trettio år innan hon återvände till jazzscenen. Nästa vecka kommer hennes nya skiva, Second thought.

Under strecket
Publicerad
Annons

En tidning kallade det för ”jazzhistoriens längsta time out”. Jazzpianisten Birgit Lindberg hoppade av under en turné på 60-talet. Det var i Lycksele. Birgit Lindberg träffade en man hon blev förälskad i. Hon stannade, gifte sig, födde nio barn och utbildade sig till musiklärare. Fast om hennes föräldrar fått bestämma, hade Birgit aldrig ens kommit till Norrland, åtminstone inte som jazzmusiker. De ville att hon skulle bli konsertpianist.

– Jag sökte in till Ackis när jag var sexton. De sa åt mig att söka igen nästa år. Några kompisar hade lurat med mig på ­Nalen i samma veva. Jag visste inte vad jazz var, men jag fortsatte gå dit. Jag köpte också några skivor, ­Gerry Mulligan bland annat, för att lära mig mer. Pappa slog sönder dem. Så började jag spela på Nalen. Det väckte uppståndelse att jag var tjej.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons