Annons

Marie Demker:Värnpliktiga vidgar bilden av Algerietkriget

Frankrike tycks aldrig riktigt ha införlivat Algerietkrigets verklighet med sin nationella historia. 40 år efter krigets slut skakas nationen än en gång av vittnesmål från både franskt och algeriskt håll om Frankrikes inhumana krigföring.

Under strecket
Publicerad

Tumult efter en explosion i Alger, 16/6 1962.

Foto: APBild 1 av 1

Tumult efter en explosion i Alger, 16/6 1962.

Foto: APBild 1 av 1
Tumult efter en explosion i Alger, 16/6 1962.
Tumult efter en explosion i Alger, 16/6 1962. Foto: AP

Egentligen är det ganska konstigt att general Aussaresses bok om hur han med egna händer torterade fångar i Algeriet 1955-1957, ”Services Spéciaux”, väckte sådan uppmärksamhet i Frankrike när den kom ut i april i år. Att den franska armén använde tortyr i kriget mot den algeriska befrielserörelsen, så småningom samlad i Front de Libération National (FLN), har varit känt åtminstone sedan de sista åren under själva kriget. När fredsavtalen skrevs under i den schweiziska kurorten Évian i mars 1962 hade alla franska medborgare haft möjlighet att ta del av artiklar, dokument, rapporter och böcker om den franska tortyren. Det var också kännedomen om den franska tortyren som fick den internationella opinionen att från 1957 och framåt alltmer vända sig mot Frankrike i det krig som fördes i Nordafrika. Journalister från hela världen rapporterade om slaget om Alger och om de metoder som användes där. I Sverige var Sven Öste och Viktor Vinde två av dem som tidigt uppmärksammade och diskuterade moraliska aspekter på Frankrikes krigföring i Algeriet. Men Frankrike tycks aldrig ha införlivat det algeriska krigets verklighet med sin nationella historia, trots att det är fyrtio år sedan kriget tog slut.

Annons
Annons
Annons