Annons
X
Annons
X
Litteratur
Recension

2017 Varning vid avgrunden

MATERIALISM Olga Slavnikovas dystopiska satir över det ryska samhället och samtidens brist på autenticitet är nästan fysiskt påtaglig läsning, skriver Paulina Helgeson.

(uppdaterad)

2017

Författare
Genre
Prosa
Förlag
639 s. Ersatz

Övers: Maxim Grigoriev & Mikael Nydahl

En trötthet, som om man blivit pressad under tyngden av de berg som skildras i romanen, anmäler sig efter läsningen av Olga Slavnikovas ”2017”. När tröttheten klingat av stannar en liten känsla av avklarat kraftprov kvar; ögonen har sida upp och sida ner nötts av en tät, metafor- och liknelseladdad prosa som nästan gjort avtryck på näthinnan.

Slavnikova är genom Ersatz försorg dubbelt bokaktuell för svenskt vidkommande i vår. I ena fallet som redaktör för antologin ”Cirkelns kvadratur” som recenserades här i SvD 20 februari av Jesper Sundén; i det andra med den föreliggande ”2017”. Romanen är författarens första på svenska och tilldelades 2006 det ryska Bookerpriset.

Bokens huvudperson Krylov är ett barn av bergen, stenslipare och tillhörig grävarnas konturlösa men tydliga gemenskap. Genom den har han träffat den snudd på allsmäktige professor Anfilogov, som på romanens inledande sidor ger sig ut på en hemlig expedition med syftet att hemföra frukterna från en mytiskt stor rubinfyndighet.

Annons
X

Ädelstenarnas lockelse på människan, och deras stundvis övernaturliga egenskaper löper som en röd tråd genom boken. I skildringen av Anfilogovs första möte med rubinfyndigheten berövas grävarna både viljestyrka och kontroll, de blir slavar under stenens makt: ”Samma gåtfulla magnetism som hade hållit kvar expeditionen på korundälvens stränder, samma mäktiga kraft som varje morgon hade fått liv i de utsvultna musklerna på deras knotande benstomme hade nu kommit så nära att Anfilogov huttrande kunde känna en nästan fysisk impuls att inta arbetsställning framför den fårade korunden som glödde röd som grova kol där i stenbrottet. Ådern ville se grävarna stupa på sin post, den krävde att de skulle förbränna allt som gick att förbränna i en människokropp…”

Men romanen är långtifrån bara en äventyrsskildring om jakt på ädelstenar. Slavnikova lägger ett genomarbetat och intelligent textuellt pussel, där kärleksskildring, magisk realism, civilisationskritik och dyster framtidsutsaga bildar en tätt sammanhållen helhet, där Rysslands förestående firande av oktoberrevolutionens 100-årsminne faller som en slagskugga över skeendet. Nästan som i utkanten, i ögonvrån på bokens personer, får läsaren se hur det moderna ryska samhället vrider sig tillbaka mot historien, i en blodig och surrealistisk upprepning av striderna mellan röda och vita.

Det moderna samhällets totala materialitet gisslas under Slavnikovas penna, framför allt genom framställningen av Krylovs exfru, den framgångsrika och gränslöst förmögna Tamara. Genom sin kedja av nytänkande begravningsbyråer vill hon göra döden attraktiv och befria den från sin makt över människan. Tamara framstår som både grotesk och förnuftig i sitt obarmhärtiga konkretiserande, där ingenting, någonstans, har en symbolisk innebörd.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Slavnikova utforskar också, boken igenom, förhållandet mellan äkta och falskt, och alla schatteringar som ligger däremellan. Denna osynliga men ständigt närvarande dragkamp genomsyrar texten, oavsett om det som skildras är Krylovs och den undflyende Tanjas relation, lidande, ädelstenar eller levnadsvillkor. Bristen på autenticitet visas upp som samhällets allt besmittande sjukdom, vilken påverkar allas handlingar, eller brist på handlingar: ”På ett eller annat sätt måste människorna ha känt av att världen inte var på riktigt: att bistå sin nästa i hennes fiktiva lidanden hade blivit meningslöst.”

    Som helhet balanserar boken hela tiden ett skälvande hårstrå från det alltför utdragna, det alltför detaljerades avgrund, men trampar aldrig över. Texten drivs framåt av en konsekvent, kompromisslös vilja, och resultatet blir både fascinerande och omskakande. ”2017” tillhör dessutom den kategori läsning som har en nästan fysisk påtaglighet, och stannar kvar inte bara i minnet, utan i kroppen.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X