Annons
X
Annons
X
Kultur
Krönika

Anders Q Björkman: Varning: låt er inte förledas av den här texten

Konst är livsfarlig. Konst bör inte visas för allmänheten. Åtminstone inte rätt upp och ner och hur som helst. Den kan missförstås. Sända ut fel signaler. Särskilt vådlig är konst som inte är samtida.

Om man mot bättre vetande ändå ställer ut den i offentliga lokaler, måste besökare som inte själva förstår riskerna och på det hela taget inte heller vet vad som är bäst för dem, få detta förklarat av en utställningskommissarie (jag vet, numera heter det curator, men här känns den gamla titeln synnerligen passande).

Sådana här förklaringar görs lämpligen i form av kommentarer som avslöjar de förrädiska fällor som lurar i den konst besökaren just ska till att insupa. Upplysande skyltar som pekar på de felaktiga budskap som verket trumpetar ut. Brasklappar som tar avstånd från förkastliga värderingar som tavlan framför betraktaren förkroppsligar.

Annons
X

Moderna museet gjorde just detta när man i Malmö ställde ut Nils Dardel förra året. Konstnärens målning ”Svarta Diana” försågs med ett anslag som redogjorde för att jaktgudinnan Diana i Dardels tolkning var ”svart och placerad i en djungelliknande miljö”, att man var medveten om ”den stereotypa framställningen” och att detta inte var något som ”Moderna Museet Malmö delar”. Man förklarade utöver detta att ”målningen skapades 1924 och även om Nils Dardel mest troligt inte var rasistisk så verkade han i en tid med andra värdegrunder än dem i dag”. Även Dardels ”Huvudjägarens eftermiddag” försågs med en liknande varningsskylt.

Stäng

HARRISONS HISTORIA – utvalda händelser och fenomen varje vecka direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Just friskrivningsklausulen om ”andra värdegrunder än i dag” kan med fördel användas av kulturinstitutioner som ger sig på vågspelet att visa konstverk vars upphovsmän levde under en tid då man inte förstod allt det vi numera vet är rätt och riktigt. Den besökare som på Madrids magnifika Pradomuseum betraktar Francisco de Goyas ”Den 3 maj 1808: arkebusering i Madrid” – där Napoleons soldater avrättar män som radats upp mot en vägg – kan exempelvis få det felaktiga intrycket att den spanska konstinstitutionen förespråkar dödsstraff, alternativt tycker att fransmän är av ondo. Kanske tror betraktaren som på väggen intill får syn på Goyas målning ”Den nakna maja” att museet är sexistiskt. Och eftersom samma motiv – samma kvinna i exakt samma ställning, men nu fullt påklädd – återfinns i ”Den påklädda maja” alldeles bredvid sin avklädda version, kan det leda till uppfattningen att det sexistiska Pradomuseet schizofrent nog också har en omodernt pryd inställning till naken hud.

    Således: ner med tavlorna eller upp med varningsskyltar.

    Eller vänta nu... låter inte detta helt barockt? Jo, visst gör det, men den här typen av uppfostrande metoder eller försök att redigera bort förlegade normer är inte ovanlig inom kulturen. Ett exempel bortom bildkonsten är Radioteatern, som i våras strök ordet ”neger” ur den antifascistiske författaren Ödön von Horváths ”Ungdom utan Gud”. Naturligtvis är det ett ord man ska avhålla sig från att använda – och möjligen bör inte heller Efraim Långstrump bruka det – men i denna pjäs skulle det yttras av en nazist. Nazister är som bekant rasister. Ska då nazister i framtida skildringar inte heller ge uttryck för antisemitism?

    Vore inte det att försköna bilden av dem?

    Även nazister visste för övrigt att varna för konst som inte stämde med deras värderingar. På utställningen ”Entartete Kunst” (Urartad konst) 1937 förklarades att de konstverk man visade upp var ”sjuka”, ”judisk-bolsjevikiska” och en ”förolämpning mot tyska känslor”.

    Synen på vad som är urartad konst har dock förändrats radikalt sedan dess. Museum unter Tage (Underjordiska museet) i tyska Bochum öppnade nyligen utställningen ”Artige Kunst” (Välartad konst), där man tömt giftskåpet och nu ställer ut det som Hitler och Goebbels tyckte var god konst – motiven föreställer ubåtar på stormpiskade hav, blonda bondefamiljer samlade för stillsamt umgänge i aftonstund eller stoiskt beslutsamma soldater mitt i stridens hetta. Här har inte målningarna försetts med varnande anslag, men väl parats ihop med fotografier av massgravar i koncentrationsläger.

    På så sätt vill kanske museet förmedla budskapet ”Vi är faktiskt inte nazister”, men det låg knappast i farans riktning att museibesökaren skulle tro det. Enligt tidningen Die Zeits kritiker har museet med denna metod däremot lyckats ”ladda en konst som annars är fruktansvärt fattig på spänning med just spänning”.

    Till slut några varnande ord om den text ni just läser. Låt inte den spefulla tonen gentemot varningsskyltar på konst förleda er att tro att tidningen i er hand företräder uppfattningen att människor klarar av att betrakta konst utan att bli uppfostrade i hur de ska tolka sin upplevelse. För det vore mig främmande och inte i fas med rådande normer.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X