Annons

Varning för Singaporesyndromet!

Under strecket
Publicerad

Kommentar | Enpartistaten SINGAPORE Det har länge varit förbjudet att spotta på gatorna i Singapore. Men det var först med rädslan för sarsspridningen som myndigheterna tog i med hårdhandskarna. Femton statstjänstemän jobbar heltid med att jaga loskarna - inte ens joggare undantas. De som ertappas får sitt foto publicerat i tidningarna och böter på 1 400 kronor. Mycket skiljer förstås Singapore från Sverige - mest uppenbart är de många triviala förbuden. Men efter de första intrycken avslöjar sig de drag vi delar. Med Singapore som utsiktsplats framträder konturerna av den svenska enpartistaten. ”Okej, vi har ingen verklig yttrandefrihet här, men ni svenskar har ju ingen ekonomisk frihet. Vi får inte säga vad vi vill, men ni får inte spendera era löner hur ni vill”, påpekade juriststudenten för mig under den demokratikonferens som var syftet med en resa till Singapore nyligen. Temat för dagen var mänskliga rättigheter och studenten som huvudsakligen studerat i Sydney såg inte någon principiell skillnad i att begränsa yttrandefriheten med censur eller kränka äganderätten med skatter. ”Idén med mänskliga rättigheter är att de ska vara absoluta. Följden när de urholkas blir en auktoritär regim. Här, såväl som hos er.”

Annons

Singapore är precis som Sverige ett litet land med en stor statsmakt. Lee Kuan Yew har under sin premiärministertid med regeringskontrollerade massmedier, massiv officiell propaganda och idogt försvårande för oppositionen kopplat ett järngrepp. Regeringspartiet Peoples Action Party (PAP) sitter på 82 av 84 stolar i parlamentet och har regerat i Singapore sedan självständigheten 1965. Det offentliga Singapores tentakler sträcker sig långt in i näringslivet, universiteten och det civila samhällets organisationer. Maktkoncentrationen hos regeringen är stor. Är man impopulär hos ett statsråd eller en statssekreterare i dynastin kan det bli ödesdigert. Men lojalitet belönas, lita på det. Det är ett mönster som känns igen. En udda kombination av politiska reformer - stor ekonomisk frihet, men ingående politisk kontroll - har fått regimen att representera ”stabilitet” på ett sätt som fått framsynta kinesiska ledare att nyfiket studera den ekonomiskt växande men socialt och politiskt totalitära modellen.

Annons
Annons
Annons