Recension

Verk av Sibelius, Poulenc och SchumannVarmt bifall för lyhörd Zilliacus

Publicerad
Annons

Det är ett spretigt program som ersatt uruppförandet av Anders Eliasson, men vill man vara välvillig kan man spåra gemensamma drag av idealism hos kvällens tre tonsättare. Samma egenskap och ett kraftfullt temperament betecknar kvällens dirigent Johannes Gustavsson, från den flygande starten i den avslutande delen ur Jean Sibelius Lämminkäinen-svit, Lämminkäinen drager hemåt, som här istället fick karaktären av optimistisk uvertyr.

Så framträdde kvällens magnet, violinisten Cecilia Zilliacus, i besjälade tolkningar av samme tonsättares Sex humoresker. Med humor och finkänslighet fångade Zilliacus mazurkarytmen i den första humoresken, liksom den lätt zigenska färgningen i nr 2. Men mest till sin rätt kom den svenska stjärnsolisten kanske i den närmast naturlyriska, stämningsmättade fjärde humoresken. Det blev ett varmt bifall både från den månghövdade publiken och från orkestern för Zilliacus lyhörda spel.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons