Annons
X
Annons
X
Litteratur
Recension

Samarbete med fluga och andra noveller Värme och svärta

(uppdaterad)

Samarbete med fluga och andra noveller

Författare
Genre
Prosa
Förlag
181 s. Sekwa

Övers: Malin Bylund Westfelt

När blir något en berättelse? Är kommande exempel en berättelse eller bara en lösryckt mening? Under rubriken ”Mammas reaktion på mina resplaner” läser vi: ”Gainesville! Så synd att din
kusin är död!”

Enligt den amerikanska författaren Lydia Davis är även en enrading som denna att betrakta som en novell. Mininoveller som den här existerar parallellt med noveller som kan vara upp till sextio sidor långa i hennes första samling på svenska, ”Samarbete med fluga”. Lydia Davis är besatt av att tänja gränserna för novellens form och omfång, och jag blir ofta omåttligt förtjust i hennes sökande och experimenterande hållning.

Hos Davis handlar det i hög grad om en blick, en syn på saker som sker ur en oväntad vinkel. Blicken söker hela tiden strukturera, spalta upp och genomsöka. I novell efter novell prövar hon olika uppställningsmodeller för att beskriva ett skeende, ofta blir resultatet medvetet schematiskt, som till exempel i den längre novellen ”Mrs D och hennes hembiträden”, där en hemmaarbetande författares jakt på den perfekta barnflickan genomlyses i korta, beskrivande stycken och utifrån flera olika perspektiv.

Annons
X

I en annan novell analyseras, språkligt och psykologiskt, ett antal krya på dig-brev som en skolklass har skrivit till en sjuk klasskamrat. Lydia Davis närmar sig sina ämnen med vetenskaplig exakthet, samtidigt som läsaren hela tiden ser leendet leka i mungipan på författaren. Det är på allvar, men ändå inte. En lek med språk och strukturer, men alltid med betoning på lek.

Därmed inte sagt att det inte finns mörker. Det finns gott om vemod, leda, och till och med sorg, i flera av hennes texter. Det finns en ensamhet och en oro som skaver. Men förhållningssättet är hela tiden mörkt humoristiskt. Lydia Davis får mig att tänka på den där gamla t-shirten ”Kafka hade inte heller så roligt”, och det är inte bara för att hon faktiskt har en novell om författaren i denna samling. I ”Kafka bjuder på middag” är han en bekymrad och ängslig typ som går igenom helvetes kval när han ska bjuda sin älskade Milena på middag. Läsare av Kafka kommer att känna igen både den ena och den andra referensen till hans verk.

Andra noveller har en påtagligt absurdistisk kvalitet som blinkar inte så lite åt Beckett. Inte minst gäller det de allra kortaste novellerna, enradingarna, som den som gett samlingen dess namn, ”Samarbete med fluga”. Den lyder i sin helhet så här: ”Jag skrev det där ordet på papperet, men han lade till apostrofen.”

Det jag tycker så mycket om med Lydia Davis noveller är att experimenterandet känns otvunget och glädjefyllt. Faktiskt verkar det som om hon har genuint roligt när hon skriver sina noveller. Så är det kanske inte, men känslan finns där och den är sällsynt. Det är det där ständiga leendet som leker i mungipan, det är den där blicken.

I allt sitt metodiska strukturerande doftar Lydia Davis novellprojekt av en lätt galenskap som man helt enkelt som läsare ska acceptera. Och man gör det nästan hela tiden, åtminstone denna läsare.

Någon gång blir det hela lite väl aforistiskt, men just när man börjat tvivla drämmer hon till igen med en berättelse som både har tyngd och allvar. Och varierande mellan det långa och det korta formatet skapar i sig ett speciellt flöde, en rytm som är kongenial med det mänskliga betraktandets oregelbundenhet. Lydia Davis ovanliga noveller är tankestimulerande, roliga och dessutom flyhänt översatta av Malin Bylund Westfelt. Vänner av intelligent novellkonst bör inte missa den här boken.

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X