Krönika

Rolf Gustavsson:Världen tränger in i Österlens stillhet

Rolf Gustavsson
Publicerad
Annons

Hur är läget? Frågan brukar inleda mina telefonsamtal med vänkretsen. Några undrar hur det känns att leva som pensionär och nybliven morfar i Skånes sydöstra utmarker. Hur är det med Brysselabstinensen? Lockar inte krisen i EU? Är det inte frustrerande att vara så fjärran händelsernas centrum?

Tja. Stilla dagar i den milda, gröna vintern på Österlen är en ny, mycket behagligt rogivande upplevelse. Jag kan med gott samvete låta den sena soluppgången över Bornholm styra uppstigningen. Då har för länge sedan P1 Morgon tjatat färdigt. Sedan kan jag med en stark espresso sjunka ner i böcker som jag glömt när och varför de inhandlades. Efter drygt 30 år som slav under nyhetspulsen eggar onödigt vetande som något syndfullt. Jag läser utan skamkänslor tjocka böcker om Romarrikets upplösning. I det numera välisolerade huset hörs bara det taktfasta tickandet från farfars väggklocka som ackompanjerade min barndom i skräddarverkstaden i Hammenhög. Den ger inre frid, antagligen för att den lika själviskt som skräddaren själv följer sin egen tideräkning. Varför bry sig om vad klockan är? Så småningom kan jag även bläddra i några dagstidningar, även om de ibland råkar vara någon dag gamla. Där tjatas fortfarande fjorårets gamla oväsentligheter. För mig uttrycker de den svenska vilsenheten i en ny tid, en identitetskris, som märks i synen på kungen, Juholt och Zlatan.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons