X
Annons
X
Recension

Wonder wheel Woody Allen gör mekanisk konst världen klarar sig utan

Premium

"Wonder wheel" är som en pratig, livlös dockteater vars rollfigurer mest liknar platta pappfigurer, den ena löjligare och ömkligare än den andra.

Kate Winslet som Ginny.
Kate Winslet som Ginny. Foto: Scanbox

"The heart wants what it wants" är inte bara en såsig poplåt med Selena Gomez. Det är också – och kanske framför allt – ett citat från Emily Dickinson, som i ett brev förklarar att det enda man egentligen bryr sig om är det (eller den) allra mest åtråvärda, och att resten kan kvitta. Men det är också de visdomsord som Woody Allen gav till medierna när omvärlden förundrades över hans kärleksrelation med Soon-Yi Previn, som var, och är, 35 år yngre än han, och dessutom hans före detta partner Mia Farrows adoptivdotter.

Men i Allens tappning har frasen genomgått en betydelseglidning, och man får tänka sig att den nu yttras med en trumpen axelryckning. Nu handlar det inte om att hjärtat är kräset, utan om att det är nyckfullt; det vill ha vad det vill ha, och det är ingenting man kan kontrollera. Preferenserna böjer sig inte för några konventioner och följer ingen logik (utom möjligen att den åtrådda i regel är åtskilliga decennier yngre). Det kan vara en minderårig student (som i filmen "Manhattan") eller någon närståendes tonåriga adoptivdotter. Hoppsan, liksom.

Kate Winslet som Ginny.

Foto: Scanbox Bild 1 av 2

Mickey (Justin Timberlake) och Ginny (Kate Winslet).

Foto: Scanbox Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X