Annons
Recension

Mannen från Le HavreVärlden blir lite vackrare

Uppdaterad
Publicerad

I mitten av 70-talet myntades begreppet ”den skämtfria humorn” för ett stillsamt, ständigt närvarande vansinne i en tv-serie. Inga punchlines, inga inbyggda skämt, bara en mild absurdism som älskades av somliga och hatades av andra. Det var Carl-Johan De Geer och Håkan Alexandersson som beskrev Tårtan med dessa ord och de kan mycket väl återanvändas i beskrivningen av Aki Kaurismäkis senare filmer, inklusive Mannen från Le Havre.

Men till skillnad från De Geer och Alexandersson använder Kaurismäki den skämtfria humorn för att berätta något betydelsefullt om vår samtid. Om vikten av att vara en god människa, att visa civilkurage och våga vara olydig mot myndigheterna när så krävs. Och så krävs när skoputsaren Marcel Marx en dag träffar Idrissa, flyktingpojken från ett afrikanskt land som är på väg till släktingar i London men fastnat i Le Havre och hotas av omedelbar utvisning.

Annons
Annons
Annons